Det är ju alltid lätt för mig att minnas tillbaka till förra årets höstfiske efter gädda. Det var som att allt bara flöt på med fina gäddor pass efter pass. Kändes som att alla stora gäddor som bara visade sig lyckades jag få upp, det var nästan så man kände sig oövervinnerlig. Att det hela kröntes med två praktfiskar där en dessutom innebar nytt rekord gjorde inte saken sämre. En sådan period är givetvis något man inte hade velat ha ogjort men det kan även bli till en slags förbannelse när det senare går tungt.
Lite så har det känts under stora delar av det här året. Det har varit mycket stolpe ut på många sätt och vis. Vårvinterns ismete försenades rejält p.g.a. kyla och massa snö för att sedan förkortas när det blev så varmt att isarna gav upp inom loppet på några dagar. En till stor del förlorad säsong. Sedan kommer vi till tappade potentiella storgäddor. Började redan med en på ismete och följdes senare upp av två till under juni och avslutades med en på vertikalfiske under slutet av juli. Såg endast en av dessa och den var garanterat över tio kilo. De andra tre kändes inte direkt mindre men tyvärr, eller skall man kanske säga tur så fick jag inte se dom.När vi kommer till hösten så skriker hjärnan efter revansch. Vänta bara tills det blir rätt läge så skall det nog vända. Men september blir under den första dryga veckan mer som en sommarmånad. Vattnet är på tok för varmt. Minns en dag då det var närmare 25 grader i luften och runt 17 i vattnet. Långt i från optimalt vad man förväntar att det skall vara denna tid på året. Minns att jag gjorde några pass den perioden men gäddorna fanns givetvis inte där dom brukar vara denna tid. Men jag hittade en del gäddor ändå där två stycken stack ut. Längderna var skapliga 112 och 110 centimeter men tyvärr var de riktigt magra och vikterna stannade runt åtta kilo. Inte alls de gäddorna jag är ute efter. Men lite så här ser det ut där jag fiskar, konditionen kan variera rejält så det gäller verkligen att hitta rätt gäddor. Detta gör ju samtidigt fisket lite mer utmanande. Drömmen blir ju att få en lång (över 125 cm), grov och samtidigt riktigt fet gädda. Men att pricka in dessa tre parametrar samtidigt är lättare sagt än gjort.
Nu var det bara lite kallare väder som fattades. För i övrigt kändes förutsättningarna optimala. Även väderprognosen såg bra ut med kallare luft på ingång. Så jag la in semester några extra dagar ämnat för just gäddfiske. Men vad händer? Ja för varje gång jag kollar smhi:s väderapp så ser jag en ny prognos som hela tiden blir värre och värre. Verkligheten blir sedan värre än värsta prognosen. Första dygnet kommer det en så där 50 mm regn för att följande tre dygn följas upp av 50 mm till. En höstflod sveper senare ner efter alla bäckar, åar och älvar. Det är även kallt och blåser hårt. Just den veckan var som ett hårt slag i ansiktet. Denna höst ville verkligen sätta käppar i mitt hjul. Nu hann jag visserligen ut på ett par pass dagarna innan ovädret. Lite i panik fiskade jag av några av mina hetaste spotts som jag egentligen hade tänkt spara tills senare. Hade jag nu haft tur kunde gäddorna varit på plats. Men jag hade otur eller kanske fiskade jag för dåligt. I vart fall blev det ingen vettig gädda att orda om.
Resten av september försvann lika snabbt som en avlöning och vips så var vi några dagar in i oktober. Det började illa med årets första och enda trollingpass. Fiskade med Mats Honkamaa och vi hade ändå vissa förväntningar på dagen. Men när vi kom fram möttes vi av en tjock dimvägg som envisades att ligga kvar mer än halva dagen. När väl dimman lättade så trodde vi att nu kanske så. Men inte ett hugg resten av dagen. Det blev bara en gädda (en sjukilos) under hela den dagen.
När dimmorna väl började lätta så höjdes förväntningarna. Men inte blev fisket bättre för det.
Nä kanske man skiter i gäddfisket och testar på något annat? Lite så började tankarna gå. I vart fall så lurade Bosse med mig en sväng då vi fiskade efter harr och havsöring. Bosse hade dragit en rätt fin öring bara några dagar innan så vi visste att chansen fanns där. Det var en fin höstdag med hör och häpna sol. Harren var ordentligt i stöten och vi fick bra många harrar under dagen. Dock inga större bitar utan de flesta vägde runt två till tre hekto.
Men en havsöring hade ju ändå varit trevligt tyckte jag. Bosse var hygglig och visade exakt var han fick sin öring här om dagen. Jag valde ett favoritbete, en Mieko Pesa vobbler. Kastade ett perfekt kast, vevade några meter innan det tar stopp. Bättre fisk! Jag är helt säker på öring, finns inget annat i huvudet. Men den känslan grusades abrupt när jag såg att det var frågan om något helt annat. En gädda på dryga två kilo. Duger man inte att fånga en öring så kanske man skall återgå till det egentliga huvudmålet denna höst. Nämligen att försöka lura upp en bra gädda…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar