Högvatten och mörtmete

Precis som jag befarat så fick vi en extrem hög vattennivå i några av våra vattendrag här i nordöstra Norrbotten. Orsakerna är flera men framför allt så har snötäcket varit rekordtjockt på vissa håll i området. Som exempel hade Talljärvs mätstation som ligger ca 25 km utanför Överkalix det djupaste snötäcket av alla stationer i hela landet med dryga 150 cm! Detta måste vara väldigt ovanligt då någon av fjällstationerna brukar vara i topp.

Att våren blev sen gjorde inte saken bättre och när den väl kom så blev det även en hel del regn på köpet. Så nu har vi gott om vatten så det räcker och blir över. Sangisälven blev det vattendrag där situationen var mest extremt, så extremt att man gick ut med en klass 3 varning. Något som bara händer i Sverige ett par gånger på 100 år! Även Råneälven, Torneälven och Kalixälven är idag också ovanligt höga med klass 1 och 2 varningar.

Här en bild från en mindre sjö i Nordöstra Norrbotten. De som bor där säger att de aldrig varit med om så högt vatten som i år.

I helgen har jag dammat av mitt matchspö och begett mig ut på ett metepass där huvudmålet var att få sig lite agnfisk av bättre storlek. Något som inte visade sig vara det lättaste med tanke på de höga vattenflödena. Men helt utan fisk blev jag inte och kunde tillslut summera dagen med ett 50 tal mörtar plus några idar. Fiskar som förhoppningsvis kommer att ge ännu större fiskar i framtiden.

Även vattenflödet i Aleån är ovanligt högt för årstiden. Faktiskt det högsta jag varit med om i mitten av maj.

Normalt brukar flödet i ån vara som högst första dagarna i maj för att sedan snabbt börja sjunka. I år däremot har ån fortsatt att ha samma vattennivå ändå från islossningen fram till idag.

Idfisket börjar nu sjunga på sista versen i Norrbotten. Idarna jag fick var alla utlekta.

Som vanligt här uppe i norr kan man likna denna tid på året vid en explosion där tiden mellan vinter,vår och sommar går i raketfart. Nu lovas dessutom sommarvarmt väder kommande dagar så om någon vecka lär nog gäddornas lek vara avklarad och vattennivåerna mer normala igen. Att man skall hinna med många gäddfisken innan de lekt färdigt kommer i år att bli svårt. Målsättningen blir att hinna med ett par stycken i alla fall. Hur, var och när det sker håller jag i nuläget på att fundera över. Får återkomma med en rapport om detta framöver.

Är alla fiskar lika mycket värda?

Denna fråga är inte enkel att svara på och kanske det inte heller finns några givna svar. Men min förhoppning är att inlägget skall väcka nya frågor och kanske ge en och annan fundering.

Olika fiskare betyder olika synsätt

Inom dagens sportfiske utnyttjas i det närmaste alla våra arter vilket är glädjande i mina ögon. Det finns de som väljer att specialisera sig på en viss art eller bara ett fåtal. Likaså hittar man de som lägger all energi på en enda fiskemetod där man fiskar efter de arter som känns intressanta. Där till finns det allroundfiskare som försöker prova det mesta i fiskeväg eller storfiskjägare som far land och rike efter de stora fiskarna. Sedan får man inte glömma tävlingsfiskarna som sätter själva tävlandet i fokus.

Med detta så är det inte konstigt att vi har olika åsikter om hur man skall behandla och respektera sina fiskar. De inbitna specialisterna inom olika områden skapar sin kultur om vad som är rätt och fel. I dag ser vi t.ex. många duktiga och seriösa gäddfiskare som verkligen värnar om sina gäddor, något som var i det närmaste totalt främmande för inte så länge sedan. Just dessa artspecialister tycks många gånger bli extra starkt knutna till dess sportfiskeobjekt på både gott och ont kan jag tycka.

Några av mina egna tankar och funderingar

Vad som är rätt eller fel i detta kan man tvista om och i mina ögon handlar det mer om att se ur ett bredare perspektiv och fråga sig hur mycket ett bestånd egentligen tål. Hur ser bestånden ut i dina fiskevatten och hur mycket tål det för att inte påverkas allt för mycket.

Av den anledningen så propagerar jag ofta här på bloggen om att vara rädd om de stora fiskarna. En del kanske ser mer att jag gör detta av egoistiska stjäl för att jag just gillar att fiska efter de stora fiskarna i ett vatten. Okej till viss del kan det vara så men till största delen är det så pass enkelt som att stora fiskar nästan alltid är oerhört viktiga för balansen i ett vatten. Vill man rubba balansen i ett vatten så är just ett selektivt utfiskande av de stora individerna rätt metod. Som tur är majoriteten av dagens sportfiskare införstådda med detta men tyvärr inte alla.

Min grundfilosofi då jag fiskar i mina vatten är att försöka göra så liten påverkan som möjligt på både naturen och fiskebeståndet. Därför känns det lättare att ta upp exempelvis mindre mörtar och abborrar och använda som agnfisk. Samma sak känns det lättare att tvingas avliva en liten gädda än en riktig storgädda. På något sätt kan jag känna att de fiskar som lyckas bli ovanligt stora för ett visst vatten förtjänar att få leva vidare och behandlas med största respekt.

Om vi går till huvudfrågan om alla fiskar är lika mycket värda så är svaret inte lätt och självklart i mina ögon. Egentligen kan jag tycka att alla fiskar skall vara lika mycket värda och respekterande men skulle jag gå efter detta så hade det känts både meningslöst och tråkigt att fiska. Jag tror inte man skall söka svar på frågan utan istället försöka förstå och respektera även andra som inte tycker likadant som en själv. Att tycka det är fjantigt och skratta åt de som väljer att släppa tillbaka sina fiskar är lika mycket brist på respekt som att vara förbannad för de som väljer att avliva sina fiskar för att ha till mat.

Viktigt är däremot att man försöker påverka de som fiskar i blindo och inte tänker sig för. Jag tror just att många inte tänker sig för utan kanske dödar alla sina fiskar för att de sett andra göra det eller så bottnar det i ren okunnighet. Man kan inte begära att alla som fiskar skall veta allt. Speciellt viktigt är det därför att påverka de unga fiskarna och inte vara alltför hårda då man ser något som man inte gillar. Kanske man på samma sätt skall se på den äldre skaran med pensionärer som nog i många fall aldrig kommer förstå dagens moderna tänk inom sportfiske. Men ingenting är omöjligt och varje människa går att påverka, det är i alla fall min filosofi om än den inte funkar i alla lägen.

Exempel på några storgäddor som inte klarade sig

Ett exempel om det jag skrivit om såg jag rätt nyligen då jag lästa på Fiskefebers hemsida om en monstergädda på över 19 kilo som fångats i en liten å i Blekinge. Den gäddan var en riktig praktfisk och det tråkiga är att den inte finns längre, för faktum är ju att sådana gäddor inte växer på träd någonstans i världen. Anledningen till att den dödats sades vara att den var riktigt djupt krokad och riskerade att dö. Att det skulle finnas gott om kommentarer till inlägget förstod jag direkt för jag har märkt med tiden att just sådana händelser skapar starka känslor bland vissa fiskare.

Minns för något år sedan då Mats Söderström som skriver fiskebloggen på Västerbottensbladet lyckades med bedriften att fånga en och samma jättegädda två gånger inom ett och samma år. Tyvärr lyckades den inte klara sig andra gången vilket också skapade en del debatt.

I bägge fallen handlade kommentarerna i första hand om att man irriterade sig på att fångstmännen behandlat sina gäddor så pass illa att de inte klarade sig. Blekingegäddan var en bonusfisk då fångstmannen var ute efter öring vilket innebar att det saknades de rätta grejorna för en skonsam återutsättning. Gäddfiskarna var inte sena att kommentera det hela med att döma ut fiskaren totalt. Man kunde också se en smula missunnsamhet och avundsjuka över att just han fått den istället för någon ”riktig gäddfiskare”.

I mina ögon är fiske inte alltid rättvist och jag tycker man skall akta sig för att döma ut andra och dessutom kanske det var så att gäddan var så djupt krokad att livet inte gick att rädda. Eller så kan det vara att fångstmannen inte hade för avsikt att alls släppa tillbaka den. Samtidigt som jag kan ha förståelse över de många ilskna reaktionerna kan jag känna att vill man skapa en förändring i hur man skall behandla de stora gäddorna måste kritiken också vara konstruktiv annars blir effekten den omvända.

Den andra gäddan, den från Västerbotten blev dock behandlad av en rutinerad gäddfiskar men klarade sig ändå inte. Vill minnas att man i det fallet retade sig på att fångstmannen valde att säcka gäddan lång tid för att kunna få bra bilder.

Hur det än är så ligger valet på hur man skall agera i fångstmannens händer. Många gånger handlar det om snabba beslut liksom om tur eller otur att allt skall gå fiskens väg. Ibland gör man allt tillsynes rätt men det slutar ändå illa så är fisket. Men jag tycker att varje fiskare skall vara så välförberedd man bara kan ifall man skulle få sin drömfisk. För i mina ögon är nog momentet då man ser sin drömfisk pigg och oskadd simma det kanske bästa av dem alla…

I senaste numret av Fiskefeber skriver Jörgen Larsson i inledaren om jättegäddan från Blekinge och all uppståndelse den väckts runt om i landet. Läs den gärna och ta del av Jörgens kloka ord…

Tror jag nöjer mig med detta för den här gången. Skriv gärna någon kommentar om just dina egna värderingar och inställning inom ämnet.

Gillade du detta inlägg så finns ett liknande att läsa: Hur ser vi egentligen på vår fångst?

Lite tankar inför sommarfisket

Trots ett för årstiden kylslaget väder så börjar ändå våren och sommaren sakta men säkert göra sig påmind. Nu har det mesta av snön försvunnit och islossningen pågår för fullt i våra rinnande vattendrag och ute på sjöarna börjar isarna ha gjort sitt för denna gång. Detta är för oss sportfiskare en period man både njuter av och samtidigt vill få undanstökad så snabbt som möjligt så man kan börja fiska på allvar i öppet vatten.

Förra året var det annorlunda då jag redan den 10 maj var ute i en sjö och fiskade gädda, våren var då ovanligt tidig medan den i år istället är något sen. Att isarna trots den kalla våren snart gjort sitt kan man nog till stor del tacka den sena vintern vilket fick isarna att bli både tunnare och av sämre kvalité än brukligt.

Som vanligt denna tid på året brukar jag försöka kanalisera mina tankar och försöka strukturera upp något som kan liknas vid en planering över mitt fiske i öppet vatten. Första frågan som dyker upp är vilka arter jag känner mig mest sugen att fiska efter. Den andra frågan blir då var och när passar det bäst att fiska efter dem. Slutligen kan man fundera över vilka metoder som lockar en mest samt kan passa bäst till ändamålet.

Intressanta arter för sommaren

Som nummer ett kommer gös, abborre och gädda. I vilken ordning de hamnar kan jag i nuläget inte riktigt säga för det känns som att jag vill ge alla tre en likvärdig chans. Sedan får man se hur det går och utifrån detta ta ställning över hur mycket tid varje art är värd.

På andra plats kommer en rad laxfiskar där jag gärna hade sett en resa till fjällvärlden. Vet att det finns en del funderingar kring detta från några av mina vänner så inte omöjligt att det blir åtminstone en fjälltripp under sommaren.

På tredje plats kommer mina tidigare så kära vitfiskar av släktet karpfiskar. Under nästa vecka hoppas jag göra mitt årliga metpass där huvudsyftet blir att skaffa agnfisk av större storlek. Utöver detta så finns vissa funderingar på något enstaka seriösare försök att locka upp någon braxen eller mört av bättre storlek.

När man kommit de stora abborrarna på spåren är det härligt att befinna sig ute på sjön. Som jag påtalat tidigare så skulle min drömfisk för tillfället vara en riktig storabborre och då gärna helst från mitt lilla hemmavatten.

Var och när skall jag fiska?

Gäddfisket brukar normalt komma igång tidigast för att sedan följas av abborre och gös så det troliga är att jag kommer fiska i den ordningen. Att hitta lämpliga vatten att fiska i är både lätt och svårt skulle jag vilja säga. Bra fiskevatten finns det gott om, frågan är bara vad man vill med sitt fiske. Vill man få så mycket fisk som möjligt eller bara inrikta sig på de riktigt stora och strunta i mängden? Duger ett vatten där man vet att det är svårt att plocka den där drömfisken som man vet finns i ett annat vatten? För mig är det inte självklara frågor, hade det varit det så hade jag kunnat åka runt hela Norrland och trängas med andra på de redan kända storfiskearenorna eller tillbringat all min fisketid vid några av mina gäddrika åar och tjärnar och dragit massvis med gäddor i mindre format.

Mitt upplägg kommer att bestå till den allra största delen av inriktat fiske efter de stora fiskarna i de vatten jag fiskar i. Jag kommer att välja några vatten där jag vet att jag har en god chans att höja mina rekord i men även vatten där jag vet att det kan vara i stort sett omöjligt men där drivkraften i stället blir att just försöka göra det omöjliga möjligt, d.v.s. att ta en större fisk än någon annan trott varit möjligt.

Sedan gillar jag även att testa nya vatten vilket tillför en speciell mystik och spänning. Sist men inte minst så vill jag även få njuta av naturen och komma den nära och det gör man lättast genom att fiska långt från hus och vägar i någon avlägsen tjärn eller å där fisketrycket är lika lågt som stjärnorna är många. Så med andra ord kommer jag bjuda på fiskerapporter från såväl större sjöar, älvar, åar, bäckar och mindre sjöar och tjärnar.

Många olika fiskemetoder lockar

När vi kommer till vilka fiskemetoder jag tänker testa under sommaren så kan det i år bli ovanligt många. När det gäller fisket från båt så lär det bli rätt växlande bestående av spinn, trolling, flötestrolling, vertikal och fireball. Från land hoppas jag att förutom haspelutrustningen även få lufta flugspöet samt metspöet några gånger. Som jag nämnt tidigare så finns en längtan att i framtiden just få utveckla mitt flugfiske samt att flytta fokus till lite andra arter.

I år känner jag mig sugen att i några av mina fiskevatten fortsätta testa mig fram vad det gäller metoder/ beten och se vad som fungerar bäst under rådande förhållanden samt även se om man hittar något som faller de riktigt stora gösarna, gäddorna eller abborrarna i smaken. Genom att just testa och prova sig fram lär man sig mycket mera än att bara köra på i samma spår plus att känslan när man väl lyckas ta någon riktig stor fisk då man ”tänkt till” är svårslagen.

Att det fanns en och annan storgös i Norrbotten visste vi redan men att kunna ta en hel svit gösar mellan 5-7 kilo var smått overkligt. Utan tvekan en av förra årets höjdpunkter, blir spännande att se vad 2012 har att bjuda på…

Nu i dagarna skall jag börja fixa och dona med fiskegrejorna, båt m.m. så man förhoppningsvis är med då fisket drar i gång på allvar. Tyvärr är fiskesäsongen i öppet vatten nog så kort här uppe men när den väl infinner sig så skulle jag aldrig byta bort den mot något annat. Mängder av spännande fiskevatten med tämligen lågt fisketryck kombinerat med en underbar natur, omgivning och en lysande midnattsol gör Norrbotten till en härlig plats att bo under sommaren.

Hoppas på en bra fiskesommar och att jag skall kunna bjuda på en och annan spännande rapport och lite annat smått och gott här på bloggen under den tid vi har framför oss.

skitfiske på er alla…

Summering av årets isfiske

Årets isfiske har förutom ett lakpass i februari handlat uteslutande om ismete efter gädda. Målsättningen har som vanligt varit att försöka ta så stora gäddor som bara möjligt i de vatten jag fiskat i. Hur har då detta gått? Nja inget vidare.

Om årets isfiske

Senaste åren har jag blivit bortskämd med flera storgäddor men i år bröts den trenden. Orsakerna till detta kan man bara spekulera om men några ”bortförklaringar” kan jag bjuda på. För det första så har jag inte fiskat lika mycket eller i lika många vatten denna vinter/vår som vad jag gjorde under åren 2010 och 2011.

Förutom detta så har några av mina pålitligaste ställen vad det gäller de större gäddorna svikit rejält. Då gäller det att söka nya vatten och platser men tyvärr har jag saknat en del av den energin. Det kan även sägas att de vatten jag fiskat i inte är speciellt lättfiskade och då kan det vara små marginaler mellan succé och fiasko. Men rent generellt så tycker jag att det varit trögare med färre landade fiskar per pass än vad som är normalt.

Det som på förhand lockade mest med isfisket var att köra hårt tidigt på de första isarna, något som sket sig fullständigt då det först var oerhört milt fram till jul. Därefter kom det mängder av snö på de tunna isarna vilket skapade vissa problem. Ja en del platser blev aldrig fiskbara under hela vintern så man kan säga att de yttre förutsättningarna inte heller blev det bästa. Mina fiskepolare och tillika klubbkompisar Krister och Ari har hållit sig undan från isarna denna vinter och vår vilket gjort att man fått köra på själv, något som också kan ha dämpat fiskeivern en del.

Årets ismete i siffror

Viktfördelning

0-1 kg – 3 gäddor

1-2 kg – 10 gäddor

2-3 kg – 2 gäddor

3-4 kg – 2 gäddor

4-5 kg – 5 gäddor

5-6 kg – 2 gäddor

6-7 kg – 2 gäddor

7-8 kg – 1 gädda

Totalt antal gäddor: 27st (mars 14st, april 13st)

Årets största isgädda vägde 7,2 kilo men var tyvärr rätt mager. Man hade gärna bytt ut kondisen på den mot gäddan till höger (6500 g) så hade nog vikten legat runt 9 kilo.

Storlek - Topp 5

7200 g – 104 cm

6500 g – 96 cm

6000 g – 96 cm

5800 g – 93 cm

5200 g

Kommentarer, jämförelser med förra året och lite tankar

Om jag gör en jämförelse med förra året då jag fick totalt 77 gäddor på ismete så vägde totalt 19,5 % av gäddorna över 5 kg. I år var den siffran 18,5 %, alltså väldigt lika vilket betyder ändå att jag fiskar på platser där det bör finnas större fiskar än det jag fått i år.

Fast låt säga att jag fått 50 gäddor till så hade ju chansen varit klart större att få gäddor i de viktklasser som jag kom upp i förra säsongen. Samtidigt hade jag turen förra året att få flertalet gäddor mellan 100-110 cm och 7-9 kg medan jag i år istället fått många runt 90-100 cm och 4-7 kg.

Vad som är tur och slump är en intressant fråga för faktum är att jag fiskat mest i ett fåtal vatten under de senaste isfiskesäsongerna och ändå har de sett så pass olika ut. Ibland går allt bara så lätt som när jag i mars 2010 drog gäddor på 12100 g, 11120 g samt 9400 g. Denna svit kom under 3 raka fiskepass och det i olika vatten! Sedan förra året då jag i snöfall och allmänt usla förhållanden tog en härlig gäddtrippel på 11200 g, 8500 g och 8400 g.

Detta visar hur oförutsägbart fisket egentligen kan vara vilket ju är en del av tjusningen med sportfisket. Fast det har gått tungt i år har jag ändå känt att chansen finns och att den kan komma när man minst anar det. Men tyvärr kom inte det där superfisket man hade hoppats på men man får istället hoppas att det infinner sig någon gång under den tid som är kvar av året.

Det viktigaste är ändå att inte ge upp utan fortsätta att tro på det man gör. Då kommer framgångarna förr eller senare. I fjol blev ismetet glädjepunkten gällande mitt gäddfisket medan det övriga fisket svek, får hoppas på det omvända i år då…

Isfisket börjar nu sjunga på sista versen

Egentligen har jag inte så mycket att skriva om när det gäller mitt fiske sedan påskas. Har dock varit ute och ismetat efter gädda vid tre olika tillfällen men det har som det flesta gångerna detta år gått rätt så tungt.

Första passet testade jag två ställen på en sjön men det var lika dött på bägge platserna, d.v.s. inte ett endaste hugg. Lite konstigt med tanke på att pimpelfisket på platsen var riktigt bra med flera sorters vitfisk och abborrar men gäddorna de var som bortblåsta denna dag. Men detta betydde att jag nu var rustad med riktigt fina agnfiskar så därför kände jag mig tvungen att göra ytterligare ett pass några dagar senare.

Andra passet började lovande med 3 gäddor första 45 minuterna, sedan inte ett liv resterande 3-4 timmarna. Storleksmässigt var det heller inte mycket att skryta över då den största vägde runt 4,5 kilo medan de andra två var riktigt små.

Den senaste fisketuren var helt okej fastän man gärna vill att det skall gå ännu bättre. Började fiska på en plats där det är rätt djupt (ca 7-11 meter) men endast en liten gädda på ett par timmar fick mig att testa lite grundare närmare land där det logiskt sett borde kunna vara bättre senare på våren. Detta visade sig vara ett smart drag då jag snabbt fick 3 gäddor i tät följd. Först en riktigt fet och fin gädda som tyvärr saknade längden för att vara riktigt fin, sedan två mera normalbyggda gäddor mellan 4-5 kilo. Efter denna huggsexa blev det dött.

Fet gädda på 6500 gram och knappa 96 centimeter.

Isarna håller fortfarande i vissa vatten men börjar bli ganska så porösa så jag har en känsla att det kan gå fort nu när det börjar bli lite varmare ute och sista dagarna har vi sett ett omslag mot det mildare hållet så förmodligen var detta sista isfisket för den här gången. För min egen del får det gärna bli riktigt varmt nu så även vi norrbottningar får komma ut på fiske i öppet vatten så snart som möjligt.

Bokrecension – Gösfiske (fakta och fisketips)

I denna bok skriver Kjell Johansson om sitt gösfiske allt ifrån dagen då det började till där han befann sig den dag boken släpptes, d.v.s. 2006. Vi läsare får följa med på vägen och ta del av de framsteg och lärdomar som Kjell med tiden fick med sig i bagaget. Till detta är boken kryddad med en hel del fakta och statistik från andra håll och kanter vilket gör boken än mer bred och heltäckande.

Det jag gillar med boken är att den är skriven på ett lätt och pedagogiskt sätt med mycket bilder och tabeller. Man måste även imponeras över all den statistik författaren fått fram vilket lyfter boken en del. Sedan tycker jag om all det fakta och statistik som är hämtad från andra källor från både Europa och USA.

Däremot märker man att det hänt en hel del vad det gäller fiskemetoder, teknik och utrustning sedan boken skrevs så de kapitlen gav mig inte så mycket. Exempelvis tas inte vertikal fisket upp. Eftersom boken handlar om Kjells egna erfarenheter kring gösfisket så bör man ha i åtanke att allt som skrivs inte nödvändigtvis behöver stämma i alla vatten. De som fiskat mycket gös vet hur komplext fisket kan vara och hur mycket gösens vanor och beteende kan variera från vatten till vatten.

Sammantaget så tycker jag att det är en läsvärd bok som jag tror kan tillföra något för såväl nybörjaren som den mer rutinerade gösfiskaren. Nybörjaren kan finna de mera grundläggande tipsen och råden medan den erfarne hittar en hel del intressanta iakttagelser från författaren samt all den statistik och fakta som finns.

Boken är skriven av Kjell Johansson och är på 127 sidor. (Bokförlaget Settern 2006). Boken finns att köpa på Bokia för 169 kronor.

Ny bok - Född fiskare

Olof Johansson är nog för många sportfiskare både ett välkänt och aktat namn. Nu på ålderns höst har han skrivit en bok om hans liv som fiskare. Boken har nyligen kommit ut på marknaden och det var med stor spänning jag tog mig an den. Här kan ni läsa hela min recension av boken…

Några bitar ur boken

Boken består av en blandning av allt ifrån Olofs egna bravader med spöet till historiska skildringar om hur fisket sett ut och förändrats med tiden samt hur vi människor i många fall förstört för oss själva. Det värsta i den kråksången är att vi svenskar tillhör de länder som är och har varit sämst att bevara våra resurser. Så det är bara att konstatera det som Olof antyder i boken, att det var bättre förr.

Det kanske tydligaste och sorgligaste exemplet finner vi i kust och havsfisket på västkusten där bestånden inte bara har försämrats utan totalt kvaddads på flera håll. Olof var lyckligt lottad i det fallet att hann vara med om den gamla goda tiden men samtidigt kan det inte ha varit lätt för honom att se hur fisket sakta men säkert tynade bort.

Ett annat stort miljöproblem som vi faktiskt tog på allvar och satte in kraftfulla återgärder åt var försurningen som dock hann ta död på flera fiskebestånd innan man begrep vad det var frågan om. Ett kapitel i boken handlar om detta ämne.

Olofs två största intressen vad det gäller själva fiskandet är havsfiske samt flugfiske. I boken tas vi läsare med på flera intressanta ställen runt om i världen, på såväl fiske efter havets som älvarnas olika högvilt. Laxfisket i de svenska åarna på västkusten samt Norge får också sin plats i boken. De kanske mest spännande i hela boken var att läsa om Olof och hans kompisars tuffa kamper mot den blåfenade tonfisken. Samtidigt känns det tragiskt att veta att det snart förmodligen inte simmar några sådana fiskar längre på vår planet.

I boken får vi också ta del av sportfiskets utveckling vad det gäller både redskap och vår syn att se på det hela. I vissa fall tror man knappt att det är sant då man läser hur många av de som satt i styrelser och förbund resonerade i mångt och mycket. Men som tur var tvättades mycket av detta bort med tiden och snart var sportfisket inte längre bara något för överklassen och flugfiskare. Nya arter och metoder lyftes fram och detta har vi faktiskt mycket att tacka just Olof Johansson för. 1974 var han med och grundade Fiskejournalen som verkligen blev den nya moderna sporfisketidningen vi behövde i Sverige.

Omdöme

Många av de alltför få svenska fiskeböcker som finns ute i handeln är i mina ögon rätt tråkiga på det sättet att de följer ungefär samma mönster. Denna bok var däremot glädjande nog ett undantag och jag tror herr Johansson tänkt till en del innan han skrev boken.

Det som tilltalar mig mest är nog själva helheten i boken. Den ger likväl spännande läsning då man får ta del av fisketurer varvat med intressanta iakttagelser från tiden då sportfisket växer fram i landet och allt vad det innebär. Känslan som man får är att mycket av det som skrivs gör författaren just i det avseendet för att föra fram ett budskap till läsarna, samtidigt är Olof inte rädd för att skriva vad han tycker och detta ger ytterligare en bild av trovärdighet över det hela.

Förutom bokens bredd och innehåll så är den rätt mastig med sina 270 sidor vilket gör att läsaren får valuta för sina pengar. Att jag gillar boken har ni nog redan förstått men jag vill ändå slutligen säga att ni som är genuint sportfiske intresserade har här en bok som definitivt har sin plats i bokhyllan.

Boken finns att köpa genom bokförlaget isaberg och kostar 222 kronor.

Trögt påskfiske

Under de senaste veckorna har jag varit ute på några riktade ismetepass efter gädda. Jag har testat några nya ställen och platser som jag haft i tankarna men det har allmänt varit trögt med väldigt få napp. De senaste passet fiskade jag på ett ställe där jag normalt brukar få mellan 4-10 gäddor under några timmar, denna gång blev det 1 hugg och 1 gädda på 4 timmar.

Framför allt var bägge mina två fisken under påsken riktigt tröga och frågan är då vad kan detta bero på? Man kan inte skylla på vädret då det varit mycket sol och svaga vindar samt att isarna i de närmaste är fria från allt som heter snö. Normalt kanonförutsättningar för ett lyckat fiske. Min teori kan vara, jag skriver “kan” för vis av erfarenhet skall man akta sig noga för att tillskriva sin rätt över att bestämma varför fisket inte gått som man tänkt sig.

En normal vår hänger flera faktorer ihop för att få fart på fisket och fisken. Snön försvinner från isarna samtidigt som det blir varmare, isen trycks upp och man hör riktigt hur vatten rinner ner genom isen. I år fick vi en mild mars månad men lagom till april slog kylan till. Kvar var de fina och hårda isarna men det som hänt nu är ett omvänt förhållande mot det normala. Riktigt kalla nätter med ner mot –20 grader har vi haft under flera dagar i Norrbotten och på dagarna har kvicksilvret knappt orkat sig upp över nollan trots solens hjälp. Det har med andra ord inte tinat något utan istället har isen växt och vattnet sjunkit. Detta skapar mycket ljud i isen och speciellt i en av sjöarna där jag fiskat har man hört ett konstant knäppande och knakande i isen. Just detta tror jag är något som INTE är bra för fisket.

Under helgen har jag träffat en hel del pimpelfiskare på isen och de har alla klagat över ett otroligt dåligt fiske och vissa har inte fått en endaste fisk trots att vi pratar om en sjö där det normalt är tätt mellan nappen. Så bara att konstatera att fisken för närvarnade är väldigt passiv i de vatten jag fiskat i. Ett ytterligare bevis är att mina gäddor haft mycket iglar på sig något som inte är vanligt här. Detta tyder på att gäddorna för närvarnade står och trycker vid botten.

Bättre gick fisket veckan innan påsk då jag testade ett nytt ställe. Då fick jag 4 gäddor där 3 av dessa vägde mellan 5 och 6 kilo. Helt klart bra medelvikt och kul att platsen levererade. Man kan bara hoppas att det går någon riktigt stor gris där också.

6000 g – 96 cm.

5800 g – 93 cm

Tyvärr har det sega fisket fått min fiskelust att gå ner några snäpp. Annars hade jag nog kört både fler och längre pass under påskveckan men som jag skrivit tidigare så försöker jag passa på att köra hårt då det känns som att fisket är som bäst och inte bränna ut allt krut dagar dagar som de senaste då fisket varit uselt..

Men samtidigt gäller det att inte ge upp och tänka positivt för förr eller senare så vänder det och om inte annat så har man denna påsk fått en hyfsad solbränna och kunnat njuta av solens värme…

Tre heta Webbtips

Idag tänkte jag bjuda på lite tips gällande bra fiskesidor på nätet. Det handlar om tre till antalet och för många är de säkert redan kända, men för de som inte har surfat in där ännu så tycker jag att det är på tiden.

Fish Eco

På denna sida finner du mycket av det senaste som händer gällande sportfiske ute i vårt land. Förutom nyheterna så är sidan fullspäckad med mycket annat som reportage, artiklar, tävlingar, bloggar, web tv och intervjuer. Sist men inte minst så finns här att läsa en utmärkt tidning i form av Magazine Fish Eco som kommer ut men en ny upplaga varannan månad.

Det jag personligen finner tilltalande med denna sida är att det finns  en ambition och ett engagemang utöver det vanliga vilket smittar av sig till läsarna. Dessutom finns en tydlig bild där miljö och klimatfrågor får stå i fokus, något som jag tycker går hand i hand med dagens moderna sportfiske. Vi skall inte bara fiska utan även ta hand om, utveckla och förvalta resurserna till kommande generationer sportfiskare.

Så omdömet blir totalt sett riktigt högt om inte det allra högsta. En av de absolut bästa svenska fiskesidorna som har förstått på alla plan vad sportfiske handlar om.

Fiskenyheter

Fiskenyheter är uppbyggd på ungefär samma sätt som Fish Eco, alltså en sida som försöker täcka upp det mesta runt omkring fisket i vårt land vilket jag tycker de lyckas riktigt bra med. Totalt sett en rätt så trevlig sida som är värd ett besök emellanåt.

Nytt fiske - Urban anglers web tv

Web TV är något jag tror i framtiden kommer bli allt vanligare och kanske är Robert Jonsson en föregångare här. Hans korta och innehållsrika avsnitt tar upp vitt skilda saker på ett bra och pedagogiskt sätt, om än jag kan tycka att det blir lite väl hafsig emellanåt. Fast totalt sett så gillar jag denna programidé med korta avsnitt och Robert gör ett strålande jobb framför kameran.

Vägen från ung och oerfaren till rutinerad sportfiskare

En av mina avsikter med bloggen är att hjälpa och inspirera de som nyligen fått upp ögonen för sportfisket. Därför försöker jag variera innehållet på bloggen så det skall passa både de nya och de mer rutinerade. I detta inlägg går jag in på hur lätt det kan vara att tänka fel i början och hur svårt det ofta är att fokusera på rätt saker.

Från fisketidningar till internet

Jag minns när jag på allvar fastnade för sportfisket. I början var allt runt fisket hyperintressant och man läste böcker och slukade tidningar i rasande tempo samt kollade i redskapskataloger och postorderkataloger. Vad jag inte hade tillgång till som dagens generation sportfiskare har var internet vilket man kan se som en riktig guldgruva där man finner all tänkbar information. Med internet kan man snabbt svar på sina frågor och även diskutera sina erfarenheter med andra likasinnade. Sist men inte minst så har man möjligheten att träffa nya fiskekompisar och knyta kontakter runt om i landet. Man kan säga att med internet fick sportfisket ett uppsving med möjligheter som ingen tidigare trodde var möjligt.

Lätt att fokusera på fel saker

Något som jag tror är vanligt i början är att man fokuserar på fel saker vilket lätt hämmar ens utveckling och resultat. I mitt fall och säkert i många andra så kretsade onödigt mycket tid till fiskeutrustningen och framför allt spön, rullar och beten. Man trodde att det mesta hängde på vilket drag eller fluga som satt på linändan. Gick fisket dåligt så fann man lätt en förklaring och ofta var det vädret eller betet man skyllde på.

Med tiden började man dock inse att det hela inte var så enkelt som man först trodde. Jag skulle vilja påstå att ju mer erfarenhet man skaffar sig desto mer förbryllad blir man och ibland känns det omöjligt att hitta en logisk förklaring över fiskeresultatet. Många gånger tror jag att det är en kedja av flertalet komponenter som måste stämma om fiskeresultatet skall bli bra. Därför är det viktigt att skaffa mycket kunskap och sedan rätt utrustning och teknik för ändamålet. Tillsist gäller det även att fiska flitigt vilket man inte får glömma.

I mitt fall började fisket lossna på allvar sedan jag insett vikten av att lära sig de olika fiskarnas liv och leverne. Därefter kunde man börja leta efter intressanta vatten där de olika arterna kunde tänkas trivas. Nästa steg blev att leta efter vatten med de rätta förutsättningarna för att fisken kunde växa sig stor och med det var mitt intresse för speciemenfisket fött.

När den värsta pryl och beteshysterin lagt sig började jag istället fundera mer på hur man skall gå till väga för att på bästa möjliga sätt fånga sina tilltänkta fiskar. Viktigast av allt är att veta vad fisken befinner sig för dagen vilket ofta varierar rejält beroende på årstid. Sedan gäller det att fiska på rätt sätt. Det kan vara att hitta de rätta djupet, rätt hastighet och gång på betet samt hitta den bästa fisketekniken.

Efter detta kan man tänka vilka beten som kan passa bäst och vilka färger som borde fungerar. En sak som jag mer och mer tänker på nu för tiden är att köra hårt då förutsättningarna är de bästa och tvärtom spara på krutet då fisket är dåligt. På det sättet blir ens fiske effektivare och man riskerar att inte fiska sig less.

Viktigt att ha de rätta egenskaperna som krävs

Under årens lopp har jag träffat på massor av sportfiskare. Det har varit allt från nybörjare till de lite mer erfarna samt några riktigt begåvade och hängivna. Att fiska med oerfarna fiskare är för mig en utmaning som både kan vara trevligt och givande men även lite frustrerande och irriterande. Här märker man rätt snabbt om den rätta potentialen och talangen finns. Tyvärr går inte alltid dessa två saker hand i hand och vissa människor måste öva mer än andra för att göra framsteg medan vissa istället har det i sig. Jag hävdar att fisket liksom mycket annat i livet handlar till stor del om vilka förutsättningar man besitter.

Givetvis handlar det mycket om att vara fokuserad och inte tappa humöret. Tappar man fokus och humör går det hela ofta rejält utför och smittar även lätt av sig till de andra i gruppen. Tålamod och en tro på det man gör är andra stora plus och inte minst ett öppet sinne. Med öppet sinne menar jag att det är bra att tänka i egna banor, våga testa nya saker för att bryta en ond trend men samtidigt ha koll på sina fiskekompisar och se hur de gör för att lyckas. I dessa avseenden ser man ofta skillnader fiskare emellan.

Tyvärr finns de människor som i princip vägrar lyssna på andra och kör sitt race rakt igenom. Ibland går det bra men ofta misslyckas det och då skyller man lätt på otur. Har man skygglappar för ögonen så blir man aldrig en duktig fiskare i mina ögon. En god regel är att titta på andra, speciellt de som får mycket fisk. Det hela handlar sällan om tur och ofta är det en och samma människa som gång efter gång lyckas bäst.

Ett exempel på hur man kan ta till sig råd på ett bra sätt var då jag och en kompis fiskade öring och röding i en sjö i början av sommaren. Vi hittade en intressant vik där det varma ytvattnet hade blåst in en hel del mat till fisken. Kompisen som jag hade med mig är inte speciellt rutinerad så han rådfrågade mig vilket bete han skulle använda. Jag rekommenderade ett Toby drag som brukar fungera bra under denna tid på året strax efter att isen lämnat sjön.

På en kort stund hade jag dragit upp 5 fiskar med kompisen bara fått en enda. Han började snart förstå att det inte bara handlade om tur och jag hade också sett vad det brast i. Jag instruerade sedan hur han skulle fiska. Problemet var att han vevade in betet i samma hastighet utan rörelse i spöet vilket sällan är rätt medicin då man fiskar med dessa typer av drag. Jag sa att han skulle köra med spinnstopp då och då varvat med lite rörelser i spötoppen samt att variera inspinningshastigheten.

Snabbt tog han till sig fisketekniken och innan vi hade fiskat färdigt hade han dragit upp 11 fiskar mot mina 9. Denna kille har vid senare tillfällen visat hur lätt han tar till och lär sig nya tekniker och metoder så definitivt har han den rätta talangen. Däremot saknar han den rätta passionen och glöden för fisket och precis som jag nämnde tidigare så går tyvärr inte alltid dessa två saker hand i hand.

Dagens trend – Att fokusera på metoder och tekniker

Det man kan se idag och inte minst i fisketidningar är en trend inom fisket då man fokuserar mycket på nya tekniker och metoder. Inte minns inom predatorfisket har man hämtat mycket från andra delar av världen vilket givetvis är intressant och roligt för oss sportfiskare. Men jag ser även en liten baksida i detta när snart var och varannan artikel utmålar den ena fiskemetoden bättre än den andra.

Jag får en känsla av att man gör detta mer för att sälja nummer än för att göra en så bra tidning som möjligt med varierat innehåll. Det jag kan tycka med detta är att det blir lite vilseledande och att man som ung och orutinerad missar att se helheten i det hela. Som jag ser det finns det ingen mirakelmetod som alltid fungerar utan nyckeln till framgång är istället att utifrån rådande förutsättningar kunna lista ut vilken metod/taktik som fungerar bäst just för stunden. Något som inte alltid är det lättaste men samtidigt en utmaning och en bidragande orsak till att göra fisket så intressant som jag finner det vara.

Lite att tänka på för de nya inom sportfisket

Som sportfiskare i dag har man tillsynes obegränsade möjligheter att förkovra sig inom ämnet och det svåra kan många gånger vara att fokusera på rätt saker och hitta det som passar en bäst. Mitt råd är att hålla ögon och öron öppna och ta till sig all den kunskap man kan. Lyssna och lär av de mer rutinerade fiskarna men försök även att tänka själv och testa dina teorier ute vid vattnet. Sedan gäller det att fiska och åter fiska för det är ändå där man lär sig den största delen. Våga misslyckas och se till att ta lärdom av varje pass.

Dokumentera och diskutera dina erfarenheter med andra och försök gärna sätta upp lite mål med ditt fiskande. Sist men inte minst se till att njuta av den friska luften och den vackra omgivningen som ofta finns där. Fiske ska också vara roligt och inte bli ett tvång med orimliga prestationskrav. Alla vatten är unika och förutsättningarna är inte detsamma överallt. Därför ska man akta sig för att bedöma fiskare efter hur stora fiskar de tagit.

Sist men inte minst så gäller det att förstå att en komplett fiskare kan man aldrig bli hur mycket man ens försöker. Det finns hela tiden nya saker att upptäcka, utveckla och lära sig och det är väl just den biten som gör sportfisket så beroendeframkallande för så många. Det får vara allt från mig denna gång. Ha de så gott alla sportfiskare där ute och hoppas ni lyckas bra med ert fiske framöver. Själv har jag legat rätt lågt ett längre tag men nu börjat komma i gång så smått…