Mete i Aleån

Oh, vilken härlig tid som nu tagit sin början! Äntligen har snön smält bort, isarna börjat försvinna och solen lyser nu allt starkare och längre för varje dag som går. Dessutom har vädret varit strålande under de senaste dagarna.

Varför inte inleda det isfria fisket med lite mete i mitt hemmavatten Aleån tänkte jag och åkte till föräldrarna i Alvik utanför Luleå. Nu i mitten av maj brukar tiden vara den rätta för idfisket i Aleån. Mängder av id söker sig upp från havet för att föra sin avkomma vidare i ån.

ONSDAGEN DEN 13 MAJ: klockan 18:00 var så jag på plats nere i ån tillsammans med kompisen och tillika kusinen Martin. Vi behövde inte vänta särskilt länge innan våra flöten började dyka. Under Två timmar fick vi 17 idar tillsammans vilket får anses vara bra. Just på kvällen brukar iden normalt vara lite mer svårflörtad.

Martin med kvällens sista fisk.

TORDAGEN DEN 14 MAJ: I dag spelade jag och farsan in en film med temat idfiske i Aleån. Idarna var på strålande humör och vi hade inga problem med att få bra bilder till filmen. Senare under dagen dök två gamla fiskarpolare upp vilket var skojigt. Just här nere i ån har vi spenderat många timmar ihop under framförallt vår ungdom. Det blev en del trevligt snack och så har vi börjat planera en fjällfiskeresa tillsammans till sommaren. Med detta var årets idfiske tillända. Det gav mig en mer nostalgisk ton än någon riktig fiskefrossa.

Mitt standardbete när det gäller idfiske i Aleån.

Under kvällen fick jag ett allt större sug på lite gäddmete så därav begav jag mig till Aleån i jakt på betesfisk. Jag valde ett ställe där jag av erfarenhet vet att det brukar samlas mört denna tid på året. Men istället för de förväntade mörtarna började jag att dra upp den ena efter den andra abborren. Abborrarna var dessutom nog så stor som agn. Den största vägde nära halvkilot. Senare började även mörtarna visa sig och jag fick flera fina betesfiskar i vikterna 200-300g. Dagen tyngsta fisk var dock en braxen som fattade tycke för en krok med lite majs och maggot. Den vägde 2710g vilket är en fin fisk men inte någon jätte i detta vatten. Genom åren har jag fått flera större braxnar är denna. Mitt rekord från 1990 är en fisk på 3775 gram och den fångades på samma plats.

Stora men svårflörtade är braxnarna i Aleån.

DET VAR BÄTTRE FÖRR: När vi pratar idfiske och fiske efter stor id i Aleån så är det definitivt på det sättet. Det verkar även förhålla sig på samma vis i de andra norrländska åarna. Samtidigt dyker det upp allt större idar från södra Sverige. De tidigare så dominerande norrländska storidarna är för tillfället bara enstaka till antalet när vi tittar i de senaste årens listor över de största idarna fångade i Sverige. Ett bevis på att det förhåller sig på det sättet är min statistik som jag fört över mitt fiske i Aleån.

Under 1990 talet fick jag 463 idar. Av dessa vägde 15 idar över 2,5kg.

Under 2000-talet har jag fått 543 idar. Av dessa vägde 2 idar över 2,5kg.

Idfisket storhetstid storleksmässigt var åren 1995-2000 då jag fick 14 av mina totalt 17 idar över 2,5kg.

Toppåret var 1997 då jag fick en fin svit stora idar under två dagars fiske. 2825g, 2875g respektive 2950g vägde dessa idar. De två största fiskarna fanns det året med på listan (plats 6 och 10) över Sveriges största idar.

Min rekord-id från –97. 2950g-57cm.

FREDAGEN DEN 15 MAJ: Suget efter gäddmete var stort men frågan var om det var lite för tidigt. Jag valde en plats där gäddfisket brukar vara igång tidigt. Inledningen blev strålande med två gäddor på två utsläpp. Sedan gick det lite trögare men tillslut blev det 2 gäddor till. Mina 4 gäddor vägde ca 2kg, 3kg, 3260g och 4070g. Trevligt fiske med några hyggliga gäddor. Nu hoppas jag på fortsatt varmt väder så fisket är hett om en vecka då jag går på långledighet i dryga 5 dagar. Vi hörs, Tight lines.

När björklöven är stora som musöron börjar gäddan att hugga. (Ett gammalt talesätt).

Visa fullständigt album