MINNEN FRÅN FÖRR - Ambassadörklubben

DEL 1

Denna lilla klubb bildades mitt under självaste fotbolls VM 1994 vid en stuga en bit utanför Kiilinge by utmed Kaitum älven. Klubben kom att bestå av två män och deras gemensamma nämnare förutom ambassadörrullarna var de nya stumma Cora strong linorna. Ni som var med på den här tiden då dessa linor kom ut på marknaden kanske minns att de var föregångarna av de numera rejält förbättrade och förfinade flätlinorna. Cora strong linan var precis som namnet antyder på väldigt stark och stum. Men förutom detta fanns det en rad nackdelar och det var framförallt att de var oerhört okastvänliga och bildade lätt stora skatbon.

Klubbmedlemmarna Jan och Harry hade inför resan trimmat deras nya utrustning så till den grad att de var oerhört säkra att de var de som skulle kasta de längsta kasten och nå ut till de största fiskarna. Det skulle dock visa sig att allt medan Sverige gjorde succé på fotbollsplanen borta i USA så misslyckades Ambassadörklubben här hemma. Men innan resan tog slut skulle det visa sig att klubben fick det sista ordet.

Mitt på dagen anlände jag, Harry och min far Jan till Luleå för att möta upp Lennart. Sedan var det tänkt att vi skulle dra vidare upp till Lennarts stuga utanför Kiilinge by och här skulle vi såsmåningom tillbringa fem härliga fiskedagar vid den jungfruenliga Kaitumälven. Det tog ett bra tag innan vi kom oss i väg då det visade sig att Lennart var mitt i ett arbete tillsammans med hans broder. Men efter det var avklarat kunde vi äntligen komma i väg.

Bilresan gick lugnt och stilla till en början. Men någonstans i höjd med Lansjärv började det hända saker. Lennart som körde framför oss med sin Volvo 142 börjad nu vingla fram och tillbaka över E:10 an. Till en början skrattade vi åt det hela för de som känner Lennart vet att han gillar att skoja och det var det vi trodde han gjorde. Men det hela fortsatte under en längre tid och började bli riktigt obehagligt så tillslut började vi tuta.

Efter ett tag fick Volvon en rakare kurs och strax därefter körde den in på en parkeringsplats. Jo det var precis som vi tillslut misstänkte att Lennart hade slumrat till av och till under bilfärden. Det hela var heller inte så konstigt då vi fick veta att han jobbat hela natten och inte sovit en enda timme på hela dygnet.

När vi kom fram installerade vi oss i stugorna innan vi åt middag. Efter det så lyssnade vi på radio och matchen Sverige-Rumänien, kvartsfinal i VM. I halvtid så kunde jag inte hålla mig längre och gick ned till Älven för en kort fiske. Tiden gick dock fortare än jag kunnat ana och när jag kom upp till stugan så var matchen mitt i förlängningen. Upplösningen med straffarna gick jag dock inte miste om och Ravellis straffräddning på slutet är ett minne för livet och lilla Sverige var nu i Semifinal!

Fisket då? Ja redan på första kastet fick jag en öring som följdes upp av fyra till, alla var dock av mindre format. Lennart visade senare på kvällen hur de större skall tas, han fick några matnyttiga harrar och öringar. Ambassadörklubben hade dock en riktigt tung första kväll utan en enda fångad fisk. Däremot hördes en och annan svordom eka över nejderna. Orsaken till detta var framförallt alla de fina skatbon de kunde visa upp under kvällens lopp.

Fisket i Kaitumälven var följande dagar segt men som tur var fanns det andra trevliga vatten i närheten. Speciellt då en mindre sjö som Lennart hade fiskat i tidigare där det fanns fin harr. Första svängen till sjön gav oss 2 harrar och det var Lennart som tog den största på 750 gram medan ambasadörklubbens Jan Nilsson tog klubbens första fisk, en fin harr på dryga halvkilot. Nästa sväng till sjön bjöd på 3 harrar och dessa hade jag lyckan att fånga. Toppfiskarna vägde fina 775 gram och 900 gram som visade sig bli resans största fiskar. Ambassadörklubben gjorde allt vad de kunde men räckte inte riktigt till denna dag heller. Men de hade långt ifrån ännu inte gett upp utan kämpade tappert vidare.

Nu eller aldrig kändes det som för under resans sista dag var det två bestämda herrar och en yngling som traskade iväg genom skogen mot samma fina harrsjö. Lennart valda att stanna hemma i stugan och fiska i älven istället. Själv hade jag en tung dag med huvudvärk och näsblod medan Jan och Harry var i högform. Harry som hittills inte fått en endaste fisk hade övergett sina tidigare mer klassiska flugor och ersatt dessa med betydligt större flugor i alla möjliga färger. Detta skulle visa sig vara ett genidrag för under ett par timmar lyckades han dra upp hela 5 harrar. Tala om islossning!Tydligen smittade det hela av sig på klubbkompisen som i slutskedet av dagen drog 2 fina harrar.

Själv blev det inte en endaste harr men då jag upptäckte att det även fanns gädda i sjön så övergav jag harrfisket till förmån av gäddorna. Det resulterade i flertalet gäddor som gav en trevlig kamp på min lätta haspelutrustning. Sent på kvällen åkte vi hemåt efter en trevlig vistelse här uppe i Kaitum. Efter denna semestertripp så återuppstod Ambassadörklubben igen och det redan samma år men nu gällde det lakfiske och bottenmete i Aleån. Men den historien får vi ta en annan gång.