Stubbmask – Ett legendariskt id-bete

Jag minns då jag som liten grabb fick följa med pappa ner till Alån för att fiska id. På den tiden var idfisket något av en folkfest och sällan fick man vara ensam på de bästa ställena. Speciellt en plats var näst intill omöjlig att komma åt då det satt en äldre gubbe och fiskade där dag ut och dag in.

Mannen ifråga gick under namnet “Nis-Ändersa” Lennart och var dåtidens id-kung, idag är han död för länge sedan men hans namn lever vidare bland nutidens fåtaliga skara av lokala idfiskare. Att han fick mycket fisk på kroken rådde ingen tvekan om och ofta var det just hans långspö med toppknuten lina som stod böjt. I övrigt såg hans utrustning ut i dagens ögon som lite osmidig och grov men på den tiden var det säkert den ultimata fiskeutrustningen. Ett klassiskt röd/vitt flöte, några rejäla blysänken och en förhållandevis stor krok. Viktigt var att kroken hade hulling även på baksidan högre upp mot kroköglan och det kanske viktigaste av allt, krokspetsen skulle inte synas.

När det gällde betet så fanns det ett som var mycket bättre än alla andra och de som fiskade med majs stod säkerligen inte speciellt högt i rang. Nej det skulle vara stubbmask och inget annat. Några år senare då jag kom upp i tonåren och började fiska mer seriöst väcktes åter min nyfikenhet om dessa stubbmaskar. Lennarts plats var då ledig och nu kom en ny generation unga sportfiskare fram. De tidigare stinkande högarna av döda idar började försvinna och sakta men säkert blev det mer regel än undantag att man släppte tillbaka sina idar. Majsburkarna ersatte snusdosorna med maskar och stubbmaskar så man kan tala om ett generationsskifte i högsta grad.

Jag minns första gången jag letade dessa larver som skulle finnas i stubbar. Stubbarna skulle inte vara för färska och inte heller för gamla för att innehålla stubbmask. Runt 2-3 år efter att ett träd huggits ner sades vara den rätta tiden. Efter ett antal stubbar och minuter av traskande i skogen fann jag tillslut några stubbar med dessa åtråvärda idbeten. Redan samma dag cyklade jag ner till Alån för att se hur effektiva de egentligen var. Visst fick jag id, flera stycken så de funkade uppenbarligen rätt okej!

Vad jag förstått eller listat ut nu i efterhand är att stubbmaskar är myrlarver av den största arten myror, hästmyran. Jämfört med maggot är de betydligt större, ca 1-3 cm är normalt. De finns mycket riktigt i 2-3 år gamla stubbar där man hittar dem bakom barken.

Tidigare i våras var jag ute på jakt efter stubbmask. De flesta av stubbarna jag såg var antingen för gamla eller färska. Men tillslut hittade jag några med rätt årgång.

Här syns den stubbe som gav mest larver, ca 5 stycken.

Hur fungerar de som bete då? I ärlighetens namn så är det inte speciellt ofta jag bemödat mig med att söka stubbmaskar, istället har man gott den enkla vägen och köpt en majs eller maggotburk alternativt plockat mask. Men de gånger jag fiskat med stubbmaskarna så tycker jag att de fungerar riktigt bra. Id, braxen, abborre, mört, gärs och stäm är arter som jag fått.

Vad det gäller idfisket på våren är jag av den uppfattningen att stubbmaskarna är rätt överskattade från det man fick höra en gång i tiden. Visst det funkar bra men tror kombinationen majs, maggot ger lika bra resultat. Däremot kanske stubbmaskarna kan vara nyckeln till framgång eller i vart fall ge någon extra bonusfisk då man ser att fiskarna är kräsna i fråga om beten. Vid fiske efter exempelvis ruda, mört eller braxen skulle jag definitivt ge stubbmaskarna en rejäl chans. En fördel kan i vissa situationer vara att de är klart större än maggot, rör sig mera och syns bättre i vattnet.

Skulle det vara så att någon läsare sitter inne med mer fakta om dessa larver eller erfarenheter vid fiske med dem så skriv gärna en kommentar eller släng i väg ett mejl. Jag har även googlat en del för att få mer information men inte lyckas hitta mycket.