Min analys av PIKEFIGHT

Bland många gäddfiskare runt om i landet pratas det nu väldigt mycket om programserien Pikefight som ligger ute på YouTube. Svartzonker, Snoken, Holgerson och alla i de andra teamen hyllas som stora idoler och förebilder. Programmet har lovordats till skyarna på social medier, i olika fiskegrupper m.m.. Jag noterade redan efter första upplagan av Pikefight 2016 att det var en tittarsuccé men av någon anledning dröjde det ändå tills för några veckor sedan innan jag såg mitt första avsnitt. 

Programmet kan i korthet beskrivas på följande sätt: Fem olika team, två fiskare i varje lag tävlar mot varandra i gäddfiske. Det är spinnfiske som gäller och tävlingen pågår under totalt tre dagar i rad i tre olika fiskevatten. De fem längsta gäddornas för varje lag summeras efter varje etapp. Sen delas det ut poäng till varje lag. Vinnande laget får 5 p, tvåan 4 p o.s.v. Förutom de  tre deltävlingarna samlar man de fem längsta gäddorna i en s.k "bigfive" som tillkommer i resultatlistan efter finaldagen. Poängen i bigfive är även den från 5 p till vinnande laget ner till 1 p för det sista.
 

Förväntningarna var ändå inte speciellt höga då jag tycker att det mesta som sänds i tv eller på nätet är mest skräp. Mest fokus ligger i regel på programledaren själv, kända gäster, redskapsmärken eller annat man vill göra reklam för. Oftast är programmen korta, hafsiga och rätt innehållslösa. Det som slår mig gång efter gång är hur pass mycket bättre man skulle kunna göra ett fiskeprogram. För att det skall vara intressant tycker jag  att man skall fokusera på själva fisket. Nummer två är att det skall vara  innehållsrikt och lärorikt. Sedan vill jag gärna att det skall finnas ingredienser av spänning, humor liksom natursköna omgivningar. Håller dessutom produktionen hög klass med filmning, foto och ljud blir upplevelsen givetvis ännu bättre.

Kunde då Pikefight leva upp till mina rätt hårda kriterier om hur ett fiskeprogram skall se ut? Med så många hypade fiskekändisar tillsammans som dessutom är involverade i olika märkesteam eller sportfiskebutiker kände jag en viss skeptis. Jag anade en stor risk att hela programserien skulle vara ett enda stort reklamjippo där fisket kom i andra hand.

Efter att ha plöjt igenom bägge säsongerna på rätt kort tid så måste jag säga att programmet överträffade mig rejält. Själva tävlingsmomentet gjorde att man snabbt blev fast och bara ville se mera. Sedan tycker jag att man träffade helt rätt i att man delade upp varje fisketävling i två avsnitt. Detta gör varje program mer innehållsrikt liksom att man får en bättre bild över hur en dag som gäddfiskare kan se ut.

Mina farhågor om ett reklamjippo gick även det mångt om mycket om stöpet. Visst får man räkna med att varje team fiskar med sina egna beten och gör reklam för dom men detta var inget jag störde mig över. Istället gillade jag hur några av fiskarna tog sig tid att förklara på ett pedagogiskt sätt hur de tänker när det fiskar och då inte bara vilka beten man fiskar med. Att kunna gå in på djupet och bjuda på vissa tips, detaljer gillar jag. Ytterligare ett plus är att alla som är med är "riktiga" fiskare som vet vad dom pratar om. Det lyser tydligt igenom hur pass seriösa och drivna alla är. 

Egentligen har jag inte något att klaga över. Jag tycker kort och gått att FreeWater Pictures gjort ett lysande jobb. Tusen tack för flera timmars underhållning i höstmörkret...