Genom åren har jag fiskat en hel del ensam men detta har gått lite i vågor genom livet. När jag startade bloggen fick jag snabbt kontakt med många nya fiskevänner. Under några år då jag var med i Team Mieko kändes det nästan som man hade fler fiskekompisar än man hann med att fiska med. Men under de senaste åren har jag mer och mer valt att fiska själv. Solopassen har ökat och antalet pass tillsammans med fiskekompisar har successivt minskat. Även antalet fiskekompisar är nu färre. Man kan undra varför det blivit på det viset? Det finns nog flertalet olika orsaker till detta vilket jag nu kommer gå in på.
Jag tänker är man ständigt fiskesugen och fulltankad av energi så är det betydligt lättare att planera och fiska med andra. Så fort man får tid över så är man redo. Tyvärr är det inte alltid så för mig. De senaste åren har jag fått allt svårare att hitta motivationen och får anstränga mig mera att hitta nått som triggar mig. Att då i lugn och ro kunna planera och styra sitt fiske helt själv är något jag kan uppskatta. Att just få göra hela resan allt från rekning av vatten, testfiske och till man lyckas fullt ut ja de är sånt som jag gillar. Att få göra en sån resa tillsammans med en fiskekompis ger helt klart ytterligare en dimension. Man har ju fått uppleva några lyckade satsningar genom åren bl.a. med Krister som varit och fortfarande är min främsta fiskekompis. Men för att kunna göra denna resa med någon annan krävs det att man har både tillit och förtroende för varandra. Enklast är ju om man drar iväg och fiskar med någon på välkända arenor där bägge sedan tidigare vet hur fisket ser ut. Visst sånt kan vara kul ibland men inte något jag lockas speciellt mycket av längre.
Jag är nog rätt speciell som person då jag kräver väldig mycket respekt av min omgivning som i detta fall blir mina fiskekompisar. Inga lögner, undanflykter och liknande. Här har jag med tiden insett att jag är rätt extrem och kanske inte så konstigt att man fått bli besviken mer än en gång. Men är väl bara att inse att alla inte tänker som en själv och inte göra allt för stor grej av det. I mitt fall har jag valt att klippa vissa band. Tyvärr har jag även nekat några som vill fiska med mig. Säkert trevliga och duktiga fiskare men jag har inte velat släppa in dom i min krets så att säga. Jag har inte velat ta risken alternativt inte känt något behov.
Jag har t.ex. aldrig någonsin fiskat i ett vatten som någon visat mig i förtroende. Även undvikit att fiska i vatten där jag vet att andra som jag känner fiskar. Fiskar jag i nått vatten där jag tror att någon kompis fiskar i så är jag väldigt försiktig. Skulle t.e.x. aldrig dra med mig flera olika fiskekompisar, fiska med flera båtar, guida folk eller filma.
Ett exempel på hur jag funkar var när jag var sugen att testa ismeta på ett väldigt känt ställe i Råneälven. Krister hade fiskat där tidigare men mer eller mindre slutat sedan en tid för att fisketrycket blivit så våldsamt mycket högre. Krister frågade om jag inte skulle testa där då han själv inte ismetade detta år. Jag svarade då: ”Nja jag skulle nog tänka mig det men känns inte rätt då du visat mig stället. Krister fattade mitt resonemang då vi tänker väldigt lika där men tyckte givetvis att jag skulle fiska där om jag ville då stället mer eller mindre är rikskänt. Mitt sätt att vara begränsar således även mig själv vart jag kan fiska. Om jag håller stenhårt på mina principer och så märker man att sin fiskekompis gör nått helt annat och inte alls tänker i samma banor, ja då blir man givetvis besviken.
Jag gillar inte heller det där fula rävspelet som man sett fiskare emellan där man ljuger eller än värre avsiktlig och planerat försöker vilseleda andra genom att hitta på en historia. Nu mera lägger jag nog ca 99% av allt mitt fokus på mitt egna fiske. Jag känner mig trygg i det och har inte behov att se vad andra gör och vilka fiskar dom får osv. Så bara att inse att när det gäller mitt specimenfiske och i synnerhet gäddfiske så har jag med tiden blivit mer av en ensamvarg.
Att lyfta fram duktiga fiskare och skriva om fisket här uppe i norr är något jag varit duktig på tidigare. Framför allt då predatorfisket med inriktning på de stora fiskarna. Men idag har jag blivit avsevärt sämre på den biten. Detta gör säkert bloggen ointressantare kan jag tänka mig och här är jag lite besviken på mig själv, att jag släppt den biten. Men finns orsaker. Först och främst så är jag nu mera en liten ”periodare” i fisket. Skulle säga att halva året så tänker jag inget eller knappt nått kring fiske medan det i perioder kan bli mycket. Så var det inte tidigare. Så tiden jag är påkopplad för fiske behöver jag nu för att fokusera på mitt egna fiske, inte andras. Men har jag tid över och energi så skriver jag fortfarande ibland om annat än mitt egna fiske, men dessa inlägg har tyvärr minskat rejält.
Sen så är bloggläsandet idag inte trendigt på nått sätt. Jag ser ju på mina besökssiffror att de har gått ner en hel del från när bloggarna var som mest inne. Den yngre generationen framför allt tar sig idag inte tid att läsa långa utdragna nördiga inlägg. De vill istället ha snabb info i form av youtube klipp eller diverse facebookgrupper eller kika på Instagram. På dessa arenor får man ju också mer publicitet och ”likes” vilket också bidrar till dess popularitet.
Men jag ser ju fortfarande att jag har besökare och publicerar jag ett inlägg så ökar besökssiffrorna rejält under några dagar. Rätt regelbundet får jag fortfarande mejl eller kommentarer från läsare som uppskattar bloggen och som jag sagt tidigare, sånt ger mig mer betydligt mer glädje än alla kommentarer och likes jag får när jag lägger ut en bild med en stor fisk på Instagram. Idag har jag även lite svårare att komma på vad jag skall skriva om, man har ju skrivit en massa genom åren. Så hade varit intressant om någon har förslag om artiklar eller annat som ni tycker jag skall skriva om. Så ni får väldigt gärna komma med förslag och idéer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar