Lyckat spinnpass från land gav sniptia och en nästantolva.

Man får nästan nypa sig i armen för att tro att det är sant. Vad händer liksom! Likt det senaste fiskepasset så blev detta minst om inte ännu mer välregisserat. Jag har ju de senaste höstarna bara haft svårt att ta mig ut och fiska. Jag har varken haft rätta gnistan eller ivern. Få pass och ofta korta pass ger väl inte de bästa framgångarna vilket jag är väl medveten om. Just att man inser vad som krävs för att lyckas kan både vara en morot eller en bromskloss. Men nu har målmedvetenheten, fokuset och drivet infunnit sig vilket till stor del beror på de senaste fiskepassen jag haft. Men jag kände redan efter min storgädda den sista augusti att energin fanns där. Till viss del beror det på att försommarfisket efter gädda blev som det blev. Dåligt fiske, värdelösa förutsättningar och få pass. Hösten är ju generellt en säkrare period så lite läge för revansch.

Under september har jag varit ute en del gånger och då har jag framför allt testat och rekat nya ställen. Fisket har under dessa pass gett en del svar och lite utifrån detta har jag sedan lagt upp fisket. Det jag vill säga med detta är att själva förarbetet många gånger är det klart viktigaste. Mitt tankesätt är lite att söka heta ställen, sedan försöka lista ut när är fisket är som hetast och väl då lägga krutet där. Viktigt att då ha is i magen och inte som så många andra gör, fiska, fiska när man hittat rätt och sedan fråga sig, ”varför har fisket blivit så mycket sämre”. 

Nåja kul att man kommit i ”fiskebubblan igen”. Senast var väl under april då jag höll på med ismetet. Nu är ismetet utbytt till spinnfisket. Det som är typiskt när jag hamnar i ”bubblan” är att jag planerar, förbereder mig bättre. Stiger upp tidigare och istället för några få timmar så kan jag nu fiska 7-8 timmar i sträck. Inte bara det man är beredd på att åka längre och göra mer uppoffringar än annars. Jag älskar ju att planera inför olika fisken och nu har man plötsligt energin för att skrida sina planer till verket.

Just idag var det en sådan dag. Jag hade gjort upp en plan och följde den till punkt och pricka. Steg upp i ottan och drog iväg. Fisket kändes inte lätt på förhand men jag skulle nöta, inget att förlora. Jag fiskade från land idag och när jag kom till platsen så såg det riktigt inbjudande ut. Redan i första kastet så smäller det på en 4 kilos. Kastet efter missat hugg, tredje kastet en snipa. Rätt snabbt har jag fått upp sex gäddor. Dock ingen större än 4 kilo, kanske jag har valt fel ställe?

Jag fiskar mig vidare men nu är gäddorna som bortblåsta. Till sist har jag nått den sista anhalten på det första stället för dagen. Jag hinner göra ett antal kast innan jag i ett längre spinnstopp får hugg. Bra fisk och allt går vägen. Dagens första storgädda är bärgad…


Riktigt vacker skapelse som mäter 110,5 centimeter med en vikt på 10040 gram. I käften sticker en stjärtfena ut från en mört. Ett bevis om nått på att gäddorna nu äter upp sig rejält.

Följande minuter är smått overkliga. I nästa kast hugger nått riktigt tungt. Jag har på fisken i cirka tio sekunder innan den lossnar. Jag blir givetvis besviken då tyngden var nått extra. Ingen snipa direkt. Att den skulle hugga igen finns inte på kartan men man kan ju alltid prova. Nytt kast. När jag har vevat in betet halvväxt så kommer en gädda som en torped men missar betet. Kan det vara samma gädda eller är det ytterligare en annan? Märkligt, nytt kast och i ett spinnstopp tar det fast. Denna fisk är riktigt stark och när jag ser dess höga rygg och kroppsform blir jag rätt nervös. Landningen går riktigt bra och där ligger den nu säkert i håven.


Vilken praktfisk. Endast 112 centimeter lång men ändå 11960 gram tung. Ynka 40 gram från ”regg” men det var väl rättvist då förra vägde 40 gram över tiokilosstrecket. Ibland har man stolpe in och ibland stolpe ut...

Resten av dagen ger bara en gädda till. Jag nöter dock på och avverkar några nya områden som jag spanat ut sedan en tid. Trots att det ser hett ut på nått ställe så är det stendött. Men lite typiskt denna tid på året att gäddorna klumpar ihop sig på begränsade ytor och däremellan är det dött. På försommaren tycker jag att de är mer utspridda över större ytor.

Om jag får anknyta till första meningen så känns fisket lite overkligt just nu. Bevisligen var storgäddorna riktigt på hugget men att jag skall lyckas hitta dom pass efter pass är nästan för bra för att vara sant. Sjukt är ordet…

Det blev bara ett till fiskepass efter min galna svit och det gick klart sämre. Detta skedde för knappa två veckor sedan. Luften var då kallare, det duggregnade och man småfrös lite. Dagen efter så vinterförvarade jag båten samt städade undan alla fiskeprylar. Nu får det vara nog för denna gång. Det har varit en höst som gett mig många nya fiskeupplevelser och det jag minns bäst är utan tvekan Lukas storgädda. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka med någon fiskerapport om någon månad och då är det förmodligen ismete som gäller. Annars lär det väl dröja till mars-april 2021. Men däremellan skall jag försöka hålla igång bloggen med lite annat. Om inte annat en årskrönika.

På återseende...