Årets första fiskepass 2022

Egentligen var det inte meningen att jag skulle fiska idag. Men då jag dragit på mig en envis förkylning under veckan och inte får jobba så passade jag på att ge mig ut på isen. En titt på väderkartan visade en stor sol, svaga vindar och 7 grader. Helt enkelt för bra väder för att vara hemma och tycka synd om sig själv.

Normalt brukar jag vara noga med förberedelser och planering inför mina fiskepass. Nu saknade jag levande betesfisk så fick rota fram lite deadbait från frysen. Hittade en påse med mörtar och en braxen som fick följa med. Första ismetepasset brukar annars ofta bli ett kortare pass då jag kollar utrustningen och ser till att rutinerna sitter som dom skall. Planen var också att försöka pimpla upp lite agnfisk.

Om vi börjar med agnfisket så nappade det en hel del. Började lovande med två godkända mörtar men sedan började det jävlas. Småmörtar, snorgärsar och abborrglin avlöste varandra innan det sög tag i linan. En id och den var inte liten, en bra bit över kilot! Jag tar gärna idar men helst runt 2-6 hg om jag får välja. Välja fick jag inte för snart så drar jag upp en liknande fisk som den förra. Nej det blev ingen lycka med agnfisket idag.

Stora idar och småglin av mört, abborre och gärs var dagens melodi från pimpelfisket.

Ismetet då? Dött bete tja lite tankar kring detta. För det första vill jag slå hål på det man ofta läser kring dött kontra levande bete i diverse trådar i olika Facebookgrupper. Om vi skippar den moraliska biten och jobbet med att fixa levande agn och inriktar oss på dess effektivitet. Det man ofta läser och får höra är att dött bete fungerar lika bra eller bättre. Min uppfattning efter otaliga pass är att levande bete 9 av 10 gånger utklassar dött. Under en tid så brukade jag fiska hälften dött och hälften levande men slutade rätt snabbt. Anledningen var helt enkelt att dött agn fiskade så mycket sämre. Men rätt så ofta envisas jag ändå fortfarande med att fiska ett eller ibland två spön med dött agn. Anledningen är att jag tänker att det kan finnas nån (kanske den största gäddan) som föredrar just en död fisk framför en levande. Oftast uteblir huggen helt på dessa spön men ibland kommer det upp nån fisk. Tyvärr sällan storgäddor men däremot några fina lakar som bifångst. Har endast en gädda över 10 kilo (11,2 kg – 120 cm) på deadbait från isen än så länge. Men ofta tycker jag att det är rätt bra medelvikt på gäddorna man får på dött, speciellt om man fiskar med större agnfiskar. Dött bete tycker jag kommer bäst till sin rätt om man fiskar betet nära botten. Jag brukar även mäska i de hålen jag fiskar på eller just ovan botten. Det är mycket möjligt att det finns vatten där dött frekvent fungerar lika bra eller ibland bättre än levande men än så länge har jag inte stött på ett sånt vatten.

Nu fiskade jag i ett vatten där jag genom åren fått några finare gäddor på just deadbait så platsen fungerar bra på det sättet. Ofta är huggen få här men däremot är medelvikten bra. Efter bara några minuter så plingar det till försiktigt i en bjällra. Snabbt är jag på plats och lossar linan från vippan så den inte känner minsta lilla motstånd. Den drar väldigt lite lina men tillräckligt för att jag vågar på mig ett mothugg. Fisken kommer snällt upp igenom hålet och jag blir riktigt förvånad när jag ser att det är fråga om en helt okej gädda. Måste vara en av de snällaste gäddor jag träffat på genom åren.

Förutom att den helt saknade kämpaglöd så uppvisade gäddan en rödaktig nyans i färgteckningen under gälarna samt ena främre fenan. Gäddan högg på en död braxen och var 104 cm lång fördelat på 7700 gram. En bra första gädda men förhoppningsvis kommer det flertalet större under årets lopp.

Under resten av fiskpasset händer ingenting mera. Endast ett hugg och en fisk är resultatet från dagen. Avslutar redan vid 13 snåret. Fyra timmar är ett kort pass men kände att det fick räcka så. Men det känns skönt att man nu är igång igen med fisket. Ett break helt utan fiske på fem månader. Nu har man en hel del att ta igen...

Rankar mina bästa fiskar varje år sedan bloggstarten (Del 2/2)

Här följer andra delen där jag rankar den bästa fisk jag fångat under varje år. Taktiken och upplägget har förändras en del genom åren. Fiskedagarna har med tiden minskat då jag blivit lite mer av en säsongfiskare. Några år blev det knappt något fiske under högsommaren men senaste sommaren fick jag tillbaka lite av det suget. Jag har även minskat ner på antalet arter jag fiskar efter liksom antal metoder. Ser jag på resultatet över de fiskar jag fått den första halvan 2009-2015 och jämför med andra halvan 2016-2021 så inser jag att de bättre fiskarna har blivit allt fler med åren. Roligt givetvis men också logiskt att man går framåt i sin hobby om man gör jobbet sitt så noggrant som möjligt.

2016 – Nytt upplägg med mer säsongsinriktat fiske efter bara en art

Högst rankade fisk det året: Gädda 12490 gram – 113 centimeter.

Med förra året i färskt minne så fick jag nu tänka om lite för att inte riskera att tappa bort allt fiskesug. Vintern är en perfekt tid för just detta. Att kunna reflektera och tänka igenom vad som känns intressant eller mindre intressant. Jag kom efter lite betänketid fram till slutsatsen att jag nu endast skulle fokusera på en enda art. Arten i fråga var gäddan och nu var tanken att mitt gäddfiske förhoppningsvis skulle ta sig till en högre nivå. Valet var egentligen rätt enkelt då jag känt att jag inte lyckas fullt ut med mitt gäddfiske samt att det fanns en uppsjö av idéer kvar att testa och utveckla.

Nu i efterhand är jag väldigt nöjd över den väg jag valde och resultaten visade sig snabbt. Det blev flera fina gäddor under året samt en uppgradering av mitt rekord. Totalt tre gäddor över 12 kilo tagna på tre helt olika metoder (ismete, vertikal, trolling). Minns alla tre gäddorna mycket väl men måste jag välja ut en gädda så blir det faktiskt inte den största, trots att den innebar nytt PB.

Sedan ett antal år tillbaka så hade jag fastnat allt mer för vertikalfiske och ett av årets mål var att ta en stor gädda på detta fiskesätt. Minns denna dag mycket väl. Åkte ut på sjön sent på morgonen. Den låg där spegelblank och solen hade redan börjat värma. Efter bara några drifter över ett av de hetaste områdena smäller det till i spöet. Utan tvekan det hattigaste gäddhugg jag hittills upplevt när det kommer till vertikalfiske. Ja det var inte bara hugget utan även hur stark den var. Tur att man har kraftiga grejer så man kan ta fisken hårt. Fick den i håven rätt snabbt. Otroligt mäktig fisk och speciellt dess nacke var något i hästväg. Såg först ut som en 14 kilos om man ser till grovheten men insåg rätt snabbt att den nog var för kort för att väga så mycket. Men jag skulle gärna fånga den fisken igen när den har lagt på sig 15 centimeter. Då hade nog min drömgädda varit i hamn.

2017 – Ytterligare ett år i gäddfiskets tecken

Högst rankade fiske det året: Gädda 12050 gram – 116 centimeter

Ett år som känns lite bortglömt. För att skapa mig en rättvis bild över året och de fiskar jag fick behövde jag gå tillbaka i fiskedagboken och titta. Jag blev lite överraskad när jag insåg att detta inte var nått direkt dåligt fiskeår. Kanske saknades den där riktiga storfisken som sticker ut. Hittar ett månadsrekord för februari och tillika första gäddan den månaden över 10 kilo för mig. En viktig del i det pussel med 10+ varje månad som jag håller på att lägga. Saknas två bitar i nuläget. Maj och December. Tyvärr är det två av de månader jag inte valt att fiska gädda på nu under flera år. Så kanske jag måste ändra på mina rutiner där för att få det pusslet klart?

Årets bästa fisk blir nog ändå en gädda över 12 kilo. Just den fisken minns jag faktiskt rätt väl. Var ute och trollade tillsammans med Krister och vi hade ett helt okej fiske. Men den där pricken över i ett saknades. Hugget var rejält men inget motför det som skulle ske bara några sekunder senare. Gäddan kommer med full fart mot ytan och gör ett hopp! Mäktigt och oväntat tilltag. En fin fisk och en av mina största gäddor jag fått på trolling.

2018 – Nya inriktningar och mål i mitt gäddfiske gav frukt i form av två 13 kilosar.

Högst rankade fisk det året: Gädda 13100 gram - 123 centimeter

Sedan jag började aktivt jaga storgäddor 2010 så kände jag mig nu lite mätt på vissa metoder. En av dessa var trolling. Trolling kan vara kul men har flertalet baksidor som jag inte gillar. Det är en metod som är riktigt effektivt vissa gånger där man täcker stora ytor. Genom att köra fram och tillbaka över mindre begränsade ytor så är min erfarenhet att det snabbt försämrar fisket. Sedan blir det ofta lite längre drillningar då man har en hel del lina ute. Detta plus en del krokskador som trollingen kan medföra gör att det är i mina ögon en av de sämsta metoder man kan bedriva om man är rädd om sina vatten. Som tur är har jag varit väldigt försiktig med att nöta mina heta ställen vilket jag är tacksam för idag. Men vetskapen att andra inte är det gör det hela inte lika roligt. Ismetet är ett annat fiskesätt som jag egentligen borde känna mig rätt klar med. Och visst jag ismetar inte alls lika mycket längre men när vädret stämmer in med andra förutsättningar så brukar jag passa på att ge mig ut på isen. Även där håller jag disciplinen att avstå fiska från vissa ställen trots att jag vet att fisket borde vara hett för att istället låta platserna vila. Detta blev lite av ett sidospår men tycker det är viktigt att man tänker till hur man fiskar för att på bästa sätt bevara sina fiskevatten så bra som möjligt. Detta är en del av mitt tänkt kring detta.

När jag började fiskat gädda var det mest spinnfiske och ibland hände det att jag metade efter gädda. Men sedan jag började aktivt jaga storgäddor 2010 så har märkligt nog spinnfisket fått lite plats och metet ingen alls. Inför detta år kände jag mig lite mätt på trolling, ismete och vertikalfiske. Jag hade lyckas få stora gäddor på dessa metoder samtidigt som jag gillar att utveckla mitt fiske och testa nya vägar att lyckas. Årets stora fokus blev spinnfiske och det skulle ske mestadels från land!

Visst jag såg en viss potential här men samtidigt visste jag inte hur svårt det skulle vara att lyckas. Spinnfiske från land och riktat efter stora gäddor är ju inte direkt det vanligaste fiskesättet bland inbitna gäddfiskare idag. Som vanligt gjorde jag en slags grovplanering inför året. Listade några intressanta vatten och platser som jag valt ut. Det gick inte många fiskepass förrän drömfisken kom upp. Jag har skrivit om den tidigare så nöjer mig med en kortare resumé baserat på de minnesbilder som dyker upp när jag tänker tillbaka på den dagen.

Vi befinner oss en bit in i juni månad och myggen har anlänt. Gräset grönskar och fåglarna kvittrar. Det har gått några veckor sedan gäddorna lekt och det är nu jag brukar börja mitt gäddfiske. Nu har gäddorna återhämtat sig från leken och har man tur så har de börjat käka upp sig. Samtidigt har vattnet inte blivit för varmt heller. Kanske den härligaste tiden på året man kan bedriva gäddfiske?

Jag testade en ny plats så visste inte mycket mer än att jag tyckte det borde kunna finnas en och annan stor gädda här. Fisket var trögt, hade efter några mindre gäddor men de vägrade att hugga. Minns hur en gädda runt 3-4 kilo retfullt följde efter jiggen gång på gång utan att ta. Avslutade kvällen på en plats som såg extra intressant ut. Kanske just därför började jag laborerar och byta beten till höger och vänster. Sista betet jag provar blev en spinnare och plötsligt kommer hugget! Själva hugget är rätt försiktigt men inser direkt att det är en stor fisk då jag känner motståndet liksom knyckarna som är något alldeles extra. Sen går allt snabbt. Gäddan kommer in mot land, jag ser att den sitter dåligt krokad längst ut i mungipan. Det får bära eller brista så jag tar gäddan så hårt jag bara vågar och det är som att den inte hinner knappt fatta att den är krokad innan jag har den i ett säkert gälgrepp.

En av mina bästa fiskar och häftigaste ögonblick när det kommer till fiske! Och när vågen visar på en bit över 13 kilo så blir lyckan total. Just efteråt när jag lyckas uppfylla ett mål man satt upp och planerat inför så uppkommer en speciell och märklig känsla som är svår att beskriva. Om jag gör ett försök så består känslan av en blandning av glädje, lycka och overklighetskänsla samtidigt som ett slags lugn infinner sig. Kort därefter uppkommer nästa känsla och den handlar mer om en tomhet som säger typ "jaha vad skall jag nu göra nu när jag fixat detta" eller "vad behövs för att toppa detta".

Denna fisk var det ultimata beviset jag sökte efter. Nästa mål var snabbt i sikte. Nu hade jag tagit en stor gädda på ett nytt fiskesätt, kvar var att upprepa den bravaden år efter år. Ni vet alla kan ha tur en gång men gör man en sak gång på gång ja då är det mer än tur det är frågan om...

2019 – Trevligt år med flera minnesvärda fiskar av olika slag.

Högst rankade fisk det året: Lake 5100 gram – 89 centimeter

En av mina bästa fiskar eller kanske rent av den bästa kom under detta år. Fiskade med Markus Teilus och vi var faktiskt ute efter gädda i första hand. Men vetskapen om grova lakar i området så fiskade jag ett spö just ovan botten. Mäskade även i hålet. Under eftermiddagen kommer ett försiktigt hugg och upp kommer en lake på dryga 3,6 kilo.

Om det ändå hade slutat här men bara nån timme senare så upprepas samma sak. Jag är säker på att det är samma lake som är på väg upp genom hålet. Men Markus säger då nej denna är ju ännu större! En lake i denna storlek är riktigt mäktig att skåda. Trots att den inte var smällfet så vägde den en bit över 5 kilo vilket är en gräns jag satt upp som ett slags drömgräns när det gäller lake. Längden 89 cm var nog det som imponerade mest. Ja en riktig fin fisk som jag minns bäst från detta år trots konkurrens från en gädda strax under 13 kilo och en fin gös som innebar nytt sjörekord för mig.

2020 – Året då jag fick ut maximalt av mitt gäddfiske.

Högst rankade fisk det året: Gädda 12250 gram – 118 centimeter

Det är inte alltid mina egna fiskar som gör de största intrycken. Under detta år var det Lukas som stod för årets två bästa fiskar vilket jag är både glad och stolt över. Men eftersom detta inlägg handlar om mina egna fiskar så får vi lägga undan Lukas fiskar tills vidare. Hans och andra fiskar kommer som sagt senare i ett liknade inlägg.

2020 var ett år i gäddans tecken. Fiskade faktiskt mindre än normalt och antalet fiskedagar var sett till “bloggens år” de lägsta någonsin (45 st). Men ändå lyckades jag bättre än någonsin när det kommer till antalet stora gäddor. Totalt 12 gäddor över 10 kilo men endast en enda över 12 kilo. Just den gäddan kom under en galen fiskedag. Kort beskrivet var det en fiskedag då de stora gäddorna gick bananas så att säga. Fast den där riktigt stora (över 12 kg) dröjde till sena eftermiddag innan den kom. Minns att jag tänkte under drillningen att den måste vara stor med tanke på hur stark den var. Men man har ju blivit lurad förr. Denna gång hade jag dock rätt i mitt antagande.

2021 - Det tog sina år men nu kom den tillslut storabborren.

Högst rankade fisk det året: Abborren 1760 gram – 48,5 centimeter

En riktigt stor abborre är något som jag verkligen saknat och längtat efter. Vad är då en riktigt stor abborre för mig? Jag skulle säga att i mina trakter och i de vatten jag fiskar i så landar en sådan fisk på över 1,5 kilo eller helst 1600 gram och uppåt vilket är samma som storfiskarnas registreringsvikt för abborre.

Året innan sprang jag på ett intressant abborrvatten. En mindre tjärn som jag hade fiskat i för många år sedan. Då fick jag flera fina abborrar runt 3-4 hekto. Minnet och facit d.v.s. fiskedagboken sade samma, att abborrarna var höga och fina i formen. Var just den detaljen som fick mig att testa samma tjärn igen. Skillnaden var bara att det hade gått 12 år sedan jag var där senast. Första besöket 2020 gav en massa småabborrar samt nått helt annat i fiskväg. Ja det var också en abborre fast med en helt annan storlek och kroppsform än de övriga små taniga tusenbröderna. Nu blev det genast väldigt intressant med denna tjärn. Vi var dit en gång till samma år men då var det bara småabborrarna som syntes till.

Trots Lukas storabborre från i fjol så var förhoppningarna inte de största då vi midsommardagen året efter åter var på plats. Fiskade med Lukas som året innan hade dragit upp bjässen som vägde in på 1560 gram. Kanske fanns hans fisk kvar och vad väger den då? Eller finns det fler bjässar och hur stora kan de vara? Svaret fick vi under kvällen men det dröjde. Efter en massa småabborrar så tog det tvärstopp. Det fanns många likheter med Lukas abborre. Den högg nästan på samma plats, nära land och det var en Vibrax spinnare som var betet. Fick en slags overklighetskänsla över mig då jag plötsligt drillade nått helt annat än de småabborrar jag fått tidigare. När jag ser abborren så förstår jag att det är frågan om en fisk över i alla fall 1500 gram men då måttbandet visar på 48,5 cm och med tanke på abborrens kroppsform så blir det ännu mer spännande. Ett starkt och färskt minne som leder till en undran över hur stora abborrar simmar det egentligen här, kanske finns det någon individ som passerat både 50 centimeter och 2 kilo. Förhoppningsvis så får vi svar på den frågan redan nästa år. För då lär jag vara där och leta efter fler guldkorn...

Rankar mina bästa fiskar varje år sedan bloggstarten (Del 1/2)

Jag upptäckte fisket i tidig ålder. Minns första gången när jag fick följa med pappa ut på sjön och båtpimpla, första resan till fjällen, första gäddan jag tog på kastspö. Ja minnena är många och de byggs hela tiden på med åren. Medan vissa minnen sakta suddas ut kommer andra alltid bestå. Fisket har alltid var en del av mitt liv men under bloggens första år började jag fiska mer målinriktat samt rikta mitt fiske efter stor fisk av diverse arter. Fisket fick med detta en allt större mening och svårighetsgrad.

Men trots “specimen tänket” så har bloggens huvudsakliga inriktning alltid varit att fisket och fisken skall vara i fokus. Fiskeupplevelser, tankar och vägen till storfisken är en del jag fokuserat på. Sedan reflektion och sammanfattning efter ett lyckat eller misslyckat fiske. När det gäller just den biten har min fiskedagbok varit till stor hjälp.

Samma år som jag skapade bloggen började jag lite smått att rikta mitt fiske efter de stora predator fiskarna abborre, gös, gädda och lake. Under årets andra halva satte jag upp några “storfisk mål” som jag skulle jobba med framåt och förmedla vidare med texter och bilder här på bloggen. Mitt huvudmål var att ta minst en fisk av varje nämnd art över dess regg-vikt (gädda 12 kg), abborre (1,6 kg), gös (6,5 kg) och lake (4,0 kg). Samtliga fiskar skulle också tas i något av mina “egna” vatten på platser som jag hittat själv utan hjälp från någon annan. Gissningen då var att abborren skulle bli den enklaste fisken att fixa medans gösen skulle bli en i princip omöjlig uppgift att klara av. Målet tog sin tid att uppnå men på självaste midsommardagen 2021 kom så den sista arten, en abborre! Ett bevis på att fisket inte alltid blir som man tänkt sig men tillika tjusningen på hur fisket fungerar.

 

Antal fiskdagar för mig de senaste 12 åren.

Det har blivit en del fiskeminnen och stora fiskar under dessa år vilket presenteras här nedan. Här framåt kommer en liknande artikel men då handlar det om fiskar som mina fiskekompanjoner lyckats skrapa upp då vi fiskat tillsammans. Där finns det en hel del minnesvärda fiskar som är värda att ännu en gång lyfta fram i rampljuset.


2009 – Det år då jag började smida planer samt kom de större gäddorna på spåren.

Högst rankade fisk det året: Gädda 9100 gram – 109 centimeter.

Beroende av en rad orsaker så hade jag nu mer tid än på länge att ägna mig åt fisket. Det blev en hel del fisketid i en rad olika vatten. Mest abborrfiske men även allt mer gäddfiske. Kan vara det år jag fångat mest gäddor om man räknar antalet. Däremot var storleken inte alltid den bästa. Årets mest betydelsefulla fisk var också en gädda. Den togs som bonusfisk när jag fiskade abborre. Det var någonstans här som det tändes en gnista i mig att fiska mer inriktat efter stora gäddor.

När jag skulle transportera mig en bit emellan två fiskeplatser så slängde jag ut en liten sjunkande abborrfärgad Rapala. Man kan säga att det tog tvärstopp och mitt alltför veka abborrspö fick börja jobba. Minns att gäddan inte bara for under båten utan även runt den. Blev således en tuff kamp och när gäddan slutligen låg i håven så insåg jag att det var min hittills största gädda som jag nu hade fångat. Hade jag fångat en sådan gädda idag så hade den inte betytt nått speciellt men känslan då var nått helt annat. Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att ha förståelse för de som tycker att en gädda på runt 7-8 kilo är en jätte. Blir nästan arg när jag ser välkända fiskeprofiler på sociala medier utala i stil med att jag väger då aldrig en gädda om jag inte tror den väger över 10 kilo och så vidare. Att göra sådana utalanade i gäddgruppen på Facebook där majoriteten av läsarna är mer eller mindre oerfarna blir verklig en att höja sig själv och sänka majoriteten.

Under årets slutfas så tog jag en snäppet större gädda. Denna gång på ismete. Nu var inte “tian” långt borta och det skulle visa sig att när den kom så kom den också med besked...

2010 – Jakten på 10+ gäddan resulterade i en tre gäddor över tio kilo.

Högst rankade fisk det året: Gädda 12100 gram – 118 centimeter

Ja det var under detta år som jag startade min satsning med att fånga en gädda över magiska 10 kilo. Det skulle visa sig att det inte bara blev en utan tre stycken innan året var slut. Den allra största kom först, en pjäs på över 12 kilo. Den gädda som utan tvekan betytt mest för mitt fortsatta gäddfiske.

Minns den dagen mycket väl fastän det var några år sedan. Dagen innan hade jag fiskat tillsammans med Krister Vallmark. Vi hade ismetat på en plats där vi någon månad tidigare hade fått flera fina fiskar. Förhoppningen var hög men fiskat trögt I den hårda nordvästvinden. Dagen efter fiskade vi på var sitt håll. Vinden hade mojnat och det var en rätt kall men solig morgon. Fisket var rätt trögt men få hugg och efter nån snipa och ett missat hugg tog det tvärnit. Sen blev det en seg kamp där fisken tog lina några meter och sedan var det min tur att ta lina. Men sen tog det stopp när den kom till hålet. Isen var riktigt tjock det året så det var inte lätt att vare sig se något eller få upp gäddan genom hålet. Det blev några nervösa minuter som kändes som år innan jag äntligen kunde landa den. Känslan när jag såg besten var obeskrivlig. Benen skakade, nu hade jag fått min storgädda! Efter snabb vägning, mätning och foto kunde jag återutsätta den och lyckan var total när jag såg den piggt simma i väg. Ringde sedan till Krister och berättade och minns att han blev nästan lika glad som jag var. När det gäller Krister har jag otroligt mycket att tacka för när det gäller mitt predatorfiske. Framför allt under de första åren.

2011 – Ett oväntat göseldorado och en ny art som skulle sluka fisketid kommande år

Högst rankade fisk det året: Gös 6900 gram

Gösfisket hade börjat bli bättre på många håll uppåt i landet något som min vän Krister hade uppmärksammat. Gösfisket var dock rätt outforskat mycket eftersom bestånden varit i ruinens brant näst intill överallt. Men jag och Krister hade speciellt ett vatten som vi trodde på. Egentligen skulle vi testat där redan året innan men nu dröjde det till sensommaren 2011. Minns att vi rekade ordentligt innan vi började fiskat. Vi såg rätt lite på ekolodet så vi gick nog mest på magkänsla när vi startade fiska.

Vi trollade och efter cirka en timme så får jag hugg på mitt klenaste spö. Ett lätt vertikalspö som jag dumt nog använde för att kunna få ut ett fjärde extra spö. Det blev en nervös kamp och just minnesbilden då jag såg gösen dyka upp vid båten är absolut ett av mina starkaste fiskeminnen. Största gösen innan jag hade sett vägde drygt 2,5 kilo men detta var nått helt annat. Liksom ett annat väsen som egentligen inte skall finnas på dessa breddgrader. Det blev några fler fiskepass under samma sommar och resultatet blev skrämmande bra. Vi lyckades dra gös över 6,5 kilo tre pass på raken.

2012 – Laken blev den tredje arten över målvikten.

Högst rankade fisk det året: Lake 4120 gram – 87 centimeter

Mina storfiskmål blev nu än mer aktuella och verkligare efter storgösen. Nu var gäddan och gösen klara och då var bara abborren och laken kvar. 

Hösten 2012 lade sig isen ovanligt tidig och det blev blanka stadiga och snöfria isar. Under en veckas tid mäskade jag upp två platser som jag hade en känsla kunna hysa stora lakar. Första platsen gav ingenting men känslan var nog inte helt fel då jag några år senare får höra talas om att det tagit en 5 kilos lake i samma område på gäddsax. Nåja andra stället, andra passet så sitter jag och tittar på ett av mina spön som jag lagt ut. Jag ser då hur det böjs rejält och jag går dit och gör mothugg. Fisken känns riktigt stark och jag vågar knappt tro att det är en lake men så är fallet! Riktigt lång fisk som tyvärr är rätt mager. Men väger den över 4 kilo? Här minns jag tydligt glädjen när jag läste av digitalvågen. Visst lakar kan bli tyngre än så här men det är inte lätt att dra dom på beställning. Vet många som lagt massvis med timmar utan att lyckas.

Själv fiskade jag mycket lake under främst 90-talet men var aldrig i närheten av 4 kilo. Men fiskar man framför allt i rätta vatten och lyckas hitta bra platser och kommer rätt tidpunkt, ja då tar det inte mer än två kvällar att lyckas. Förmodligen finns det en stor potion tur med i det hela också men det förstår nog alla som fiskat efter denna lite udda “fulsnygga” varelse som laken är.

2013 – Varierat fiske med några skapliga fiskar av varje art

Högst rankade fisk det året: Abborre 1310 gram

Detta år bjöd inte på så många stora fiskar trots att jag fiskat rätt mycket. Mest tid lade jag på vertikalfisket, ett fiskesätt som jag verkligen fastnade för under detta år. Framför allt så fiskade jag efter gös och resultatet när det gäller antal fiskar var långt bättre än jag hade förväntat mig. Det blev flertalet gösar mellan 3-3,5 kilo vilket räknas som rätt så stora fiskar i de vatten jag fiskar i. Även en trevlig bonusfisk i form av en gädda på dryga tio kilo. Årets höjdare rent upplevelsemässigt sett var utan tvekan när jag följde med S-O Larsson till Söröya i nord Norge.

Men den fisk jag nog uppskattade mest under detta år var en abborre. Tog den i den sjö som jag lagt ner klart mest tid i när det gäller abborrfiske. Under åren 2008-2011 fiskade jag mycket här och fick flera abborrar över kilot, största dryga 1,2 kilo. Denna fisk var snäppet större. Jag är medveten om att en abborre som denna för många inte räknas som speciellt stor, men för mig är inte alltid storleken det viktigaste i sammanhanget. Utan det handlar mer om hur stor fisken är i det vatten den tas i. Ett exempel skulle jag få en gädda på 9,8 kilo i en sjö där jag tidigare bara fått gäddor runt 7-8 kilo så skulle jag uppskatta den mera än om jag drog en gädda på 11 kilo i ett vatten där jag tidigare fått flera gäddor över 12 kilo. Med detta synsätt så tycker jag att man får ut mer glädje av sitt fiske och man behöver inte åka land och rike till vatten där man nästan måste veta att det tagits monster fiskar.

             


2014 – Mycket fiske men mindre planering gav sämre resultat än vanligt.

Högst rankade det året: Abborre 1430 gram – 47 centimeter

Under detta år kom jag upp i hela 95 fiskedagar vilket är rekord om man ser till bloggens trettonåriga historia. En förklaring till det hela var att jag lyxade till mig och tog några månader tjänstledigt från jobbet mitt. Det blev rätt mycket fiske och jag fiskade efter flertalet arter. Det känns som jag flackade runt i allt för många olika vatten med olika kompisar. Jag vet att jag har skrivit tidigare att resultatet mitt oftast blivit bäst då jag noggrant planterat och lagt upp mitt fiske. I år fiskade jag mer bara på och kanske just därför blev resultatet inte det bästa trots fler fiskedagar än normalt.

En bra fisk var en gädda som tyngde ned vågen över tvåsiffrigt som jag fick under ett ismetepass i början av april. Efter några år utan 10+ gädda från isen så satt den där igen! 

Men jag rankar nog en abborre högre. Även den kom under ett ismetepass då jag egentligen fiskade mer efter gädda. Men då jag visste att det fanns fina abborrar i det för dagen aktuella vattnet så satte ut en del mindre mörtar också. Slutade med att jag putsade mitt rekord med ynka 20 gram. Min hittills största abborre tagen från isen. Men fortfarande en bra bit från målet 1600 gram.

2015 – Första året under bloggens historia då jag fick kämpa med motivationen.

Högst rankade fisk det året: Hälleflundra 140 cm+

Under detta år var inte fiskesuget på topp. Framför allt minskade jag ned rejält på både gös och gäddfisket. Blev däremot lite mer abborrfiske men eftersom sommaren var kall och regnig så var det få fina sommardagar och kvällar med fiske. Fiskedagarna mer än halverades jämfört med föregående år och detta år är faktiskt det enda år sedan 2010 då jag inte lyckades att landa en enda gädda över 10 kilo.

De absolut trevligaste fiskeminnena från detta år kommer från Norge och en fiskecamp utanför Tromsö. Fiskade med de trevliga och mycket duktiga fiskarna Björn Larsson och Markus Teilus. Detta var min tredje resa till Norge och målet var precis som föregående resor hälleflundra. Drömmen om en riktigt stor “hälle” fanns för oss alla men eftersom det hade varit ovanligt kall vår så hade inte hälleflundrorna kommit in på de mer grunda och strömsatta områdena. Efter några dagar utan känning fanns bara ett alternativ kvar och det var att fiska djupare över större områden. Vi fick nu klart mer fisk av olika slag. Havskatter, fina torskar och lite annat. Men tillslut fick vi alla tre känna på nått helt annat. En hälleflundras styrka är nått man måste få uppleva själv. Min fisk var stark och stor men jämfört med Markus bjässe var det ingenting. 185 cm är en gigantisk hälle! 

Som så ofta när man fiskar hälleflundror så hugger de väldigt försiktigt. Lite lättare dragningar i linan och man gör mothugg och sen får man hoppas på det bästa. Precis så var det med denna fisk. Svaret man får vid mothugget är ofta klassiskt bottennapp och när sedan bottennappet börjar röra på sig ja då blir man nästan lite skraj. Kraften är enorm. Min fisk var väl inte så jobbig att dra upp men nog fick man svetta upp sig lite samt lite mjölksyra i ben och armar. Helt klart en minnesvärd fisk som förgyllde ett annars rätt svagt fiskeår för mig.

Några tankar kring året som väntar...

Ett nytt år ligger framför oss och det känns alltid lite spännande att sia vad det kan innehålla för överraskningar. Vad det gäller livet i det stora hela så hoppas jag på ett lugnt år där alla nära och kära liksom en själv får vara frisk och kry. Ett år utan tråkigheter och sjukdomar. När det kommer till fisket så är jag nog mest sugen att bara komma ut och fiska med vad allt det kan innebära. Förra året var jag ovanligt optimistiskt denna gång har jag istället mer en go känsla inför det kommande fiskeåret.

Gäddfisket har sedan 2016 varit nummer ett men frågan är om den trenden bryts under 2022? I fjol var hälften av fiskepassen riktade efter enbart gädda vilket kanske var en fingervisning att gäddfisket är på väg att ersättas av annat. Ja vi får se hur det blir med den saken. Finns några andra arter som jag hoppas fiska mer efter men för att lyckas med det krävs både tid, tålamod och en portion tur.

Det är nu man längtar som mest efter denna tid!

 
Men det som nog suger allra mest är upptäckarlusten efter att hitta nya spännande fiskevatten. Så i år blir det största fokuset att testa och söka efter nya vatten. Det behöver inte vara bästa möjliga storfiskvattnet utan kan lika gärna vara små vatten med fina abborrar eller varför inte harrar eller mörtar. Som mest hemma är jag när jag fiskar nära inpå naturen, alltså från land eller ute i en liten båt vid någon bortglömd tjärn långt bort från civilisationen.

Länge sedan man fiskade efter stora sjöharrar, kanske dags för en sväng 2022?

 
Ett på något sätt ovisst men spännande fiskeår väntar och som vanligt denna tid ligger jag i djup fiskedvala och det lär dröja ett bra tag innan jag ger mig ut och fiskar. Men förhoppningsvis kommer bloggen inte ligga still utan jag räknar med ett och annat inlägg här framåt.

Nästa inlägg kommer snart och det handlar om mina bästa fiskar under varje år sedan bloggstarten 2009. Det har varit en fantastiskt resa under alla dessa år som jag har kunnat förmedla vidare här på bloggen. Åter igen vill jag tacka för den fina respons jag fått av mina besökare. Det är ni som gör att jag fortfarande håller igång sidan.

Välkommen 2022! Hoppas det blir ett bra fiskeår både för mig själv och alla andra...

Årskrönika 2021

Inför året var jag ovanligt positiv. Minns att jag skrev att det kan bli ett spännande år med möjligheter. Jag var även förväntansfull över Lukas fortsatta fiskeintresse. Hur blev då året? Svaret kommer som vanligt här i en årskrönika…

KASSA ISAR, NÅGRA STORGÄDDOR OCH EN STOR SORG

I år tog jag ut en del ledighet under april, bl.a. en vecka i slutet av månaden. Minns att jag den 17 april var ute och ismetade lake tillsammans med Lukas och blev nästan rädd då jag insåg hur pass dålig isen var. Isen var inte bara ovanligt tunn utan kvalitén på den var riktigt usel. Förklaringen låg i en sen isläggning följt av en massa snö som både gjorde tillväxten långsam plus att det tryckte upp en massa vatten på isen under själva vintern. Den stadiga och så viktiga kärnisen blev det inte mycket av och då brukar isen smälta i raketfart så fort vårsolen börjar värma på. Och med ett varmt högtryck i mitten av månaden så var det kanske inte så konstigt att det blev en rekordtidig avslutning av isfiskesäsongen 2021.

Men jag hade en plan i bakfickan om att ändå fiska min lediga vecka då vädret var sagolikt med solsken och vårvärme. Tanken var att söka sig till några mindre vatten en bit inåt landet där isarna kändes mer säkra. Av den planen blev det ingenting av då jag fick det tragiska beskedet att min far hade avlidit. Fiskesuget förvann och det tog drygt en månad innan jag ens tänkte på fisket igen. Man kan säga att nästan halva april gick upp i rök, den period som jag kanske sett fram emot mest av dom alla.

Eftersom isarna var så pass dåliga hela vintern fick jag vänta tills det mesta av snön hade smällt undan. För under snön var det ca 30 cm flödvatten. Så först sista dagarna i mars kunde jag dra igång med isfisket. Det blev en ovanligt kort period av fiske och det gällde verkligen att planera rätt med tanke på de dåliga isförhållandena som rådde. Det positiva var att isarna snabbt blev fria från snö och då blir mer eller mindre alltid gäddfisket bättre. Ett annat problem som dök upp var agnfisket. Normalt brukar jag lösa den biten rätt lätt men i år hade jag problem med att få lite större mörtar.

Första ismetepasset efter gädda började bra med en skaplig fisk på strax under 8 kilo. Det kändes verkligen som att det skulle komma nån riktigt stor den dagen men efter två händelserika timmar tvärdog fisket helt och storgäddan uteblev. Efterföljande passet blev ett misslyckande men passet efter det kom vändningen med två storgäddor och så var plötsligt ismetesäsongen helt okej. Just detta är lite tjusningen med speciemenfisket, ett pass eller en enda fisk så kan hela säsongen eller året räddas upp. Nu var det inte någon sådan fisk som räddar upp ett helt år men väl två fina gäddor som jag kände mig nöjd över.

11150 gram - 112 centimeter

9580 gram - 110 centimeter

10940 gram - 117 centimeter

Det blev ytterligare två gäddpass, ett på nytt ställe som jag trodde rätt mycket på. Började lovade då jag tappade en gädda som kändes riktigt bra. Detta skedde efter bara nån minut så förväntningarna steg givetvis. Men blev inte nån storgädda den dagen, däremot två gäddor i 5 kilos klassen med en imponerande kondis. Så ändå lite lovande och alltid kul att testa nya vatten och platser. Sista passet började men en rad snipor vilket fick mig att börja tvivla. Men så efter lunch kom två gäddor på raken som räddade den dagen. De högg i samma hål vilket kan tyckas vara en ren slump men det är inte första gången detta har hänt mig. Jag har sagt det förr och gör det igen, storgäddorna kan ibland vara extremt stationära vid ismete. Man kan dra flertalet stora gäddor i ett litet begränsat område och bara snipor runt om. Därför är jag extremt noggrann när jag ismetar och försöker alltid ha en tanke med var och hur jag sätter ut mina spön. I nya vatten och platser blir det ju mer på chans och känsla men när man börjar se ett mönster så kan man senare fiska mer och mer effektivare med tiden.

9250 gram - 109 centimeter

10590 gram - 112 centimeter

10600 gram - 118 centimeter

Förutom gäddfisket så hade jag vissa förhoppningar på lakfisket. Visst jag vet att de inte kryllar av lakar på mina hetaste ställen men i gengäld vet jag att det stryker omkring riktigt grov lake i området. Jag hade med mig Lukas bägge kvällarna då jag var fiskade lake och facit blev totalt tre lakar. Inga jättar men inte heller nån liten fisk. Vikterna låg mellan 2,1-2,6 kilo och det får väl betraktas som dussinfiskar på denna plats. Sista passet åkte jag och Lukas till ett nytt vatten för att pimpla efter abborre. Har hört en del kring detta vatten men kan väl säga att förväntningarna inte infriades direkt. Tyckte att abborrarna överlag var för magra, visst kan finnas långa fiskar men känslan är att det skall extremt mycket till att få fiskar över 1,5 kilo här och då går vattnet bort i alla fall som “speciemen vatten”. Och när det gäller abborre är det just vatten som sticker ut jag söker vilket verkar väldigt svårt att finna i mina trakter. Som tur är hittade jag ett förra sommaren vilket jag återkommer till längre fram i årskrönikan.

Mer än så här mäktade jag inte med under vårvinterns isfiske. Blev totalt åtta fiskedagar plus några kortare turer då jag pimplade efter agnfisk.

FÖRSOMMARFISKET SEGT MEN GAV TILLSLUT FRUKT MED VACKER STORGÄDDA SAMT JÄTTEABBORRE

 

Till stora delen blev årets vår och försommar en repris av fjolårets vilket jag inte ser som ett gott tecken. Maj var kall och vårfloden drog ut på tiden och när den kom så kom den med besked kan man säga. Vädret var inte heller lockande under stora delar av månaden med ihållande perioder med nordvindar och kylig luft. Fiskesuget fanns inte där heller tiden efter att min far gått bort. Men när den kyliga vårluften förbyttes mot sommarvarma vindar kunde jag inte motstå från att ge mig ut och fiska. Första fiskepasset skedde i ett av mina hemmavatten där jag fiskat mycket abborre genom åren. Jag fiskade med Lukas och vi hade ett bra fiske med flertalet fina abborrar upp mot 40 centimeter. Just abborrfisket visade sig vara riktigt bra i början av juni. Fiskade med Bosse två dar på raken då fokuset var att få sig nån finare gädda men bägge fiskepassen slutade med att vi stod och fiskade abborre! Abborrfisket var helt enkelt för bra så att vi glömde bort gäddorna.

10100 gram - 106 centimeter

En liten genomgående trend för mig är att sommarfisket börjat dåligt men just tiden runt midsommar har det plötsligt kommit upp någon riktigt bra fisk. Precis så blev det även i år. Det “obligatoriska” försommarfiskepasset med Krister bjöd på lite småsegt fiske men vi hade en “gameplan” som vi inte vek av från och tur var väl det. Upp kom nämligen en riktigt vacker fisk!

Mer om detta fiskpass, klicka HÄR.

Men den bästa fisken kom på självaste midsommardagen. I samma tjärn som Lukas året innan tog sin rekordabborre lyckades jag putsa sjörekordet med ett par hekto! En för mig makalös fisk som jag värdesätter väldigt högt av många orsaker. Årets fisk helt klart.
Mer om detta fiskpass klicka HÄR:

1760 gram - 48,5 centimeter

GÖSFISKE FÖR HELA SLANTEN MED ETT UNDANTAG

Under högsommaren har jag fiskat en hel del gös samt ett pass efter abborre vilket jag skrivit om tidigare, klicka HÄR för att läsa mer om det.

4160 gram - 82 centimeter

Totalt blev det många gösar var av några var rätt så fina utifrån vad som är normalt i mina trakter. Det är slående hur gösfisket utvecklat sig under åren här uppe. Jag minns hur många resonerade för runt tio år sedan då det plötsligt började dyka upp storgösar på runt 5-8 kilo från norra Sverige. Förutom dessa storgösar så märktes det tydligt att mängden av smågös började öka i de relativt få gösvattnen vi har här uppe. Vart skulle detta sluta mån tro? Flera trodde nog att antalet storgösar skulle öka, likaså toppvikterna. Själv var jag mer tveksam och efter några års fiskande i flertalet olika gösvatten så började jag skönja ett mönster som sa “att medan bestånden ökade i mängd så försämrades konditionen på fiskarna”. Nu ytterligare några år framåt så kan jag se att jag hade helt rätt i mina antagande eller gissningar som gjordes för tiotalet år sedan.

Men nu är inte storleken allt “säger jag som speciemenfiskare”. Att vi fått starka bestånd av gös i flertalet vatten betyder att fler sportfiskare kan upptäcka gösen som sportfisk. Det är otroligt roligt att vertikalfiska gös. Men det går även att trolla, spinnfiska eller meta/ ismeta efter den. Sen så är gösen en riktig god matfisk. För mig som fiskar mest gädda så är gösfisket ett perfekt alternativ om sommaren.

REGN, BLÅST, REGN OCH EN SEG FÖRKYLNING GJORDE DENNA HÖST TILL EN MEDIOKER “FISKEHÖST”.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit lite om höstens fiske som inte blev riktigt som jag tänkte det. Som tur kom det upp en finare gädda som räddade upp det hela lite. Sedan hade jag en annan rolig fiskedag då gäddorna var riktigt på hugget. Spinnfiskade, blev både många och rätt fina fiskar. Dock ingen jätte men flertalet mellan 4-8 kilo. Trots att jag jagar de riktigt stora gäddorna kan jag även uppskatta sådana här dagar. Mer om höstens fiske finns att läsa HÄR:

10220 gram - 119 centimeter

Men visst hade jag kunnat fiska betydligt mer i höst än vad jag gjort. Att fiska i skitväder, brunvatten, högvatten eller andra dåliga förhållanden är inte min grej. Min grej är istället att försöka tajma in dagar med angenämt väder och bra fiske. Visst händer att jag trotsar vädergudarna men då skall jag verkligen känna att fisket kommer vara glödhett. Tyvärr vet jag att gäddorna är som fetast riktigt sent på hösten och att de allra största gäddorna har en tendens att fångas just denna tid på året. Men trots den vetskapen så har jag svårt att ge mig ut. Helt klart ett svaghetstecken när det kommer till mitt fiskande.

STATISTIK 2021

FISKEDAGAR 2021 (46 stycken)

Mars             2
April             6
Maj               1
Juni             12
Juli                9
Augusti         4
September     9
Oktober         3

Fiskat själv: 18 dagar (39%)
Fiskat tillsammans med andra: 28 dagar (61%)


RIKTADE PASS

Gädda     23 (50%)
Gös         10 (22%)
Abborre    3   (6%)
Lake         2   (4%)
Blandat     8 (19%)     * mixat fiske mellan abborre, gös och gädda


METODER JAG ANVÄNT MIG AV UNDER MINA FISKEPASS

Vertikal      19
Spinn         18
Ismete         7
Trolling       6
Pimpel         1

* När det gäller pimpel har jag inte valt att ta med ett antal kortare pass då jag fiskat efter agnfisk till ismetet.

GÄDDA

ANTAL FISKAR/ METODER

Mars               7           Spinn        79
April             21           Vertikal     27
Maj                 4           Trolling     35
Juni               40           Ismete       28
Juli                22
Augusti         17
September     48
Oktober         10

Totalt : 169 gäddor

STÖRSTA GÄDDORNA - 2021

VIKT (gram)	LÄNGD (cm)	K-FAKTOR	MÅNFAS	METOD	BETE	DATUM
11150	112	0,79		ISMETE	Mört	2021-04
10940	117	0,68		ISMETE	Id	2021-04
10600	118	0,65		ISMETE	Mört	2021-04
10590	112	0,75		ISMETE	Mört	2021-04
10220	119	0,61		SPINN	Peto 14 cm	2021-08
10100	106	0,85		VERTIKAL	Flapper 20	2021-06
9580	110	0,72		ISMETE	Mört	2021-04
9250	109	0,71		ISMETE	Mört	2021-04

GÖS

ANTAL FISKAR/ METODER

Juni                   15          Vertikal     122
Juli                  117          Trolling       31
Augusti               9
September          9
oktober               3

Totalt: 153 gösar

STÖRSTA FISKARNA

4160 g - 82 cm

3790 g    

SLUTLIGEN EN SAMMANFATTNING AV ÅRET 2021

Är jag nöjd med årets fiske?

Jo på det stora hela känner jag mig nöjd. Visst finns saker som hade kunnat bli bättre. Men sen så händer det ju oväntade och trevliga saker mitt i allt. Balansen mellan “specimenfisket” och “vardagsfisket” blev ungefär som jag tänkt det. Däremot hade jag velat klämma in fler fiskepass framför allt under vårvintern och hösten. Men samtidigt fanns det anledningar att det inte blev så.
Blev alltså åter ett år med under 50 fiskedagar vilket jag inte är helt nöjd med.

Uppsatta mål, blev det som jag hade tänkt det?

Det blir det nog sällan eller aldrig. Ser man till gäddfisket så hade jag bara satt upp några mål. En gädda över 10 kg från isen, en på försommaren och minst en om hösten. Sen så ville jag ta minst en över 10 kg på spinn och gärna en på vertikal. Även hålla min streak med 10+ gäddor fiskande från land samt 12+ intakt. Alla mål förverkligades utom ett så man får nog vara rätt nöjd ändå. Men visst måste medge att det känns tråkigt att en fem års svit med gäddor över 12 kg nu tog sitt slut. De är ju dom gäddorna jag verkligen jagar.

Jag hade förhoppningen att få minst en lake över 3 kg men det sket sig. Gös över 4 kg var en annan och det klarade jag ju. Vad det gäller abborren så satte jag inte upp nått mål. Mest för att jag inte fiskar så mycket abborre nu för tiden. Men det fanns ett vatten jag ändå hoppades på lite fastän det kändes riktigt svårt att lyckas där. Trots bara ett pass i det vattnet så slutade det med ett nytt pb. Just den fisken får året att gå från en rätt medelmåttigt år till ett klart godkänt är. En riktigt stor abborre har saknats på mitt CV men nu finns den äntligen där.

Bästa fisken?

Utan tvekan min abborre på 1760 gram. En grym fisk för mig och ett nytt personligt rekord. Sen att ta den i ett litet vatten som jag upptäckt själv gör det hela ännu större.

Coolaste upplevelsen?

Det får bli två stycken. Gäddan (10220 g – 119 cm) som jag tog i höstas. Just sättet den kom på var häftigt. Den högg ju hela tre gånger varav sista gången bara några meter från land. Att få se en storgädda så nära inpå hugga är inte vanligt. Abborren (1760 g – 48.5 cm) var en annan, även den från land. Att tidigare under kvällen dragit upp småabborar i mängder så tog det tvärstopp. Lite av en overklighetskänsla när hugget kom vilket förstärktes när man sen fick se fisken.

Mest nöjd över?

Sättet jag tog några av mina stora fiskar detta år. Det var länge sedan jag fick en stor gädda på vertikalfiske så det var verkligen en höjdare. Likaså att återligen lyckas få en 10+ gädda från land på spinnfiske. Det var en svit jag verkligen ville hålla vid liv. Tanken är att lyckas göra om det även nästa år så blir det en fem år lång svit. Efter det kanske det blir nya planer/ mål och metoder jag tar mig an. Slutligen storabborren. Kan inte hitta på nått bättre sätt att få den fisken på, en fullträff rakt igenom.

Hur såg Lukas fiskeår ut?

Förhoppningen var väl att han skulle vara lika het på gröten som förra året men samtidigt vet man ju hur det kan svänga i den åldern. Men visst har Lukas hängt med på flertalet fisken. Totalt 14 fiskedagar har vi spenderat tillsammans. I år var det jag som fick den bästa fisken av oss. Han var ju med då jag fick min rekordabborre. Men visst har Lukas fått flertalet fiskar och en del rätt fina bitar också. Två lakar runt 2-2,5 kg, abborre strax under kilot, idar, gäddor och fletalet gösar är lite av vad han fått på kroken under året. Dock har det inte dykt upp nån kanonfisk detta år, men samtidigt så kan det vara bra att få jobba på sådana fiskar. Gick nästan lite för lätt förra året...

Årets besvikelse

Inför året hade jag nog sett fram mest mot höstfisket efter gädda. Jag hade dock inte satt upp så höga mål mer än att jag skulle ta en gädda över 10 kg under hösten vilket jag också gjorde. Så med tanke på den tid jag la ner, de förutsättningarna som rådde så kanske jag ändå inte skall känna mig så besviken. Men känslan blev ändå lite som att hösten kastades bort vilket kändes tråkigt. Hade gärna behövt mer fisketid och spöböj inför en lång väntande vinter.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som följer denna blogg och all den goda respons som man får. Det är ni som får mig att vilja fortsätta skriva. Även ett stort tack till alla mina fiskekompisar som stått ut med mig under året. Bara vintern passerat så får vi ta nya tag under nästa år...

GOD JUL och ett GOTT NYTT FISKEÅR!

4 h. Isborren

* 4. Utrustningen *

Motordriven, borra för hand eller eldriven?

Isborren är en viktig del i utrustningen och skulle något gå fel med den så kan fisket vara förstört för den dagen. Vissa föredrar att lägga pengar på en motordriven borr medan andra som jag själv mest gjort borrar för hand. Under senare år har en tredje variant dykt upp, nämligen eldrivna isborrar. Alla alternativen fungerar men har sina för och nackdelar. En vanlig borr väger betydligt mindre, tar mindre plats och man behöver inte heller tänka på bränsle eller batteri. Ett annat plus är att man slipper riskera att få bensin spillt i bilen eller på fiskegrejorna. En motordriven/eldriven isborr går å andra sidan snabbare genom isen, speciellt vid tjocka och svårborrade isar. Jag skulle säga att valet handlar mycket om hur tjocka isarna är, hur mycket pengar man vill lägga på en isborr samt i vilken fysisk form man är i. Är man lite lat av naturen så kan jag också tänka mig att man helst skippar handborren.

När jag började med ismete spelade jag fotboll och var rätt vältränad. Att borra 10-15 hål med en 200 mm handborr var ingen större grej för mig, detta trotts att jag bor långt upp i landet där vi har tjocka isar. Visst det tog lite längre tid men samtidigt fick man lite träning på köpet. Med åren har min fysiska status blivit successivt sämre då jag har fått problem med nacke och axlar så då var det naturligt att titta på nya alternativ. Flera av mina kompisar använder motorborr. Visst du tjänar tid fast samtidigt är den tung, klumpig, låter illa och har ett vridmoment som gör att det efter några håll känns lika mycket i nacke/axlar som om jag hade använt en handborr. Valet blev istället en eldriven isborr och jag kan säga att det var nog ett av de bästa inköp jag gjort när det gäller fiskegrejor. Mer om denna borr (ION eldrivna isborr 200 mm) samt annat kring eldrivna isborrar finns att läsa längre ner i kapitlet.

Hur tjock diameter bör borren ha?

En vanlig fundering för de som tänker börja med ismete är förmodligen vilken diameter isborren bör ha. För att vara på den säkra sidan tycker jag att man bör satsa på en borr med en diameter på minst 200 mm. Detta anser jag som en mycket viktig detalj för vem vill riskera att förlora sin drömfisk på grund av ett för litet hål? Ett för litet hål kan ju även medföra att man får ta till en del våld för att få fisken genom hålet vilket kan ge svåra skador på gäddan. En seriös och duktig gäddfiskare ser därför alltid till att göra rejäla hål.

Själv har jag alltid haft 200 mm och skall jag vara ärlig så finns det gånger då jag gärna hade velat att hålet skulle ha varit större. De flesta av mina största gäddor har jag givetvis fått när jag fiskat själv och vid några tillfällen har jag fått ligga på isen och lirka bra länge innan man fått upp gäddan i hålet. Ett 200 mm hål räcker nog för alla gäddor, svårigheten är däremot att få gäddan i rätt läge och ju större gäddan blir desto svårare blir detta. Men främsta problemet är när isen blir riktigt tjock, då blir det extra knivigt att få gäddan i rätt läge så att säga.

Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…

En mardröm för varje isfiskare är att stöta borren botten. Är botten mjuk händer det sällan något men skulle man borra i en sten så kan man räkna med att skäret blir förstört. Därför är det en god idé att alltid ha med sig ett extra skär till borren i fall olyckan skulle vara framme. Speciellt viktigt är detta om man fiskar i nya vatten där man misstänker att det finns mycket stenar.

Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm samt ION eldrivna isborr 200 mm

För ett antal år sedan skrev jag här på bloggen lite om isborrar samt gjorde en redogörelse av den borr jag hade använt mig de sista åtta åren. Här nedan följer hela den texten…

Eftersom jag är van vid att träna och inte är rädd för att anstränga mig lite extra så kändes en motorborr inte som något alternativ. En motorborr tar dessutom mer plats, väger mer plus att man måste tänka på att ha tillräckligt med bensin.

Det skall tilläggas att detta är min enda och första isborr med 200 mm diameter. Däremot har jag genom åren använt mig av mindre modeller av både Rantanen och Mora spiralen och det finns faktiskt en del olikheter dem. Sedan har jag under vintern provat att borra med en Mora spiral i samma storlek och där märktes skillnader. Förutom dessa tre nämnda isborrar så finns det några andra modeller på marknaden.

Den väsentligaste skillnaden när det gäller de olika isborrarnas funktion är hur brant de skär isen. Det finns generellt sett tre olika typer av borrskär som alla skär olika brant. Rent teoretiskt fungerar det så att ju brantare en borr skär desto snabbare kommer man igenom isen. Men i praktiken är det lite annorlunda. För en borr som skär riktigt brant fodras det mer kraft än om du borrar med en som skär mindre. I början av isfiskesäsongen och i slutfasen av den då det är lättborrat så känns nog förmodligen Rantanen lättast att borra med då den har den brantaste skärningen av alla.

Men när isarna är som tjockast med dubbelisar och flödvatten så lär det gå desto tyngre. Då kan det vara fördel med en borr som skär mindre brant. Då skulle jag helst använda mig av en Mora spiral som räknas in i den kategori som skär minst brant. Mora Lazer ligger någonstans mitt emellan Rantanen och Mora spiralen.

Så egentligen är det svårt att säga vilken borr som är bäst utan det kan snarare vara vilken som passar bäst till rådande förhållanden. Sedan är det även en fråga om eget tycke och smak och där spelar nog även den enskildes borrteknik in. Själv är jag en tämligen van ”borrare” som vet hur det kan kännas i armarna efter en dag på en is med dåliga förhållanden. En teknik som jag ibland brukar använda mig av i vatten med stöpisar är att borra så snabbt som bara möjligt just när du kommit igenom första isen. Då hinner man oftast borra en bra bit innan vattnen tränger ner längst ner i hålet och då går det ju som bekant betydligt tyngre.

Sammantaget är jag nöjd med min Mora Lazer. Under de år jag haft den har den fungerat prickfritt utan några problem som helst. En gång borrade jag i en sten så då var jag tvungen att byta ut skäret men annars tycker jag att skären till dessa borrar håller sig vassa. Senaste skäret har jag nu haft i drygt 5 år och upplever den lika vass som i början. Mora har under de senaste åren ändrat en del i sitt sortiment. De har ändrat namnen och designen på isborrarna. Vad det gäller funktion och teknik så är den detsamma. Lazerborren har nyligen kommit ut i en ny version som sägs ha en kortare spiral vilken gör den lättare och smidigare.

+ Bra kvalité och konstruktion.

+ Lätt att borra även i tjocka isar med kärnis.

+ Har inte krånglat någonting under de år jag använt mig av den.

+ Lätt att byta skär.

+ Skären blir inte så lätt ovassa.


- Har en tendens att frysa is på skären ganska lätt.

- Dess relativt branta skärvinkel gör att den går rätt tungt under tuffa förhållanden med stöpisar och liknande.

Här har vi Mora Lazern som både handborr samt motorborr. Har även testat motorborren och den fungerade också riktigt bra.

Läs även Krister Wallmarks artikel om ismete där han bl.a. tar upp ämnet isborrar.
Den finner du HÄR.

Eldrivna isborrar

Det senaste alternativet ute på marknaden är de eldrivna isborrarna. Har man inte tidigare borrat med en eldriven isborr så lär det första intrycket bli en angenäm upplevelse. Tänkt en isborr som i princip helt ljudlöst skär genom isen i jämn takt. Långt ifrån de bensindrivna isborrarnas oljud, bensinlukt och lite ryckiga gång. I mitt fall gick jag från handborren och där blev skillnaden påtaglig på två sätt. Dels den fysiska biten, att handborra med en 200 mm isborr i tjocka isar känns efter ett tag. Sedan tidsmässigt. Man spar en massa tid och en ökad fisketid betyder ju i förlängningen fler fångade fiskar. Man kan säkert se fördelar och nackdelar i alla de tre varianterna. Men skulle jag måsta välja en endaste isborr så hade jag utan tvekan valt en eldriven!

Eldrivna isborrar har funnits ett bra tag men runt 2013-2014 så började BIOS att importera en grön isborr från Kina som gick under namnet ION. Många butiker sålde den runt om i landet och den blev snabbt populär. Sista åren jag såg dessa säljas i Sverige var 2019 och troligen pga. ändrade import regler från Kina så har man slutat att ta in fler ION borrar.

Istället har det sedan några år tillbaka kommit ett nytt alternativ STRIKEMASTER. En Skillnad mot ION är att det finns en modell med 250 mm spiral. Enligt de rapporter jag fått av flertalet andra så verkar detta vara en riktigt bra borr. Förmodligen den bästa eldrivna isborren man kan hitta

Så här ser den ut Mora Ice Strikemaster. Läs mer om den här.

Bor man söder om Dalälven och fiskar på tunnare isar runt 10-30 cm kan möjligen en spiral kopplat till en skruvdragare vara ett alternativ. Men på tjockare isar och dåliga förhållanden så är risken stor att man sliter ut många, många skruvdragare med tiden. Krävs en hel del kraft att borra med 200-250 mm spiral i tjocka stöpisar.

Test av ION ISBORR 200 mm

Nu har det gått snart sex år sedan jag skaffade mig min första eldrivna isborr. Det självklara valet var en borr som importerades från Kina under namnet ION. Efter sex säsonger och borrande under olika förutsättningar så känns det som att jag nu kan skriva en rättvis recension. När den inte längre finns tillgänglig på den svenska marknaden så funderade jag om det är någon ide att överhuvudtaget att göra en recension. Kom dock fram till att det inte skadar, dels framgår fördelar och nackdelar gentemot andra borrar och så kan det vara intressant i jämförelse med andra eldrivna isborrar.

+ Inga avgaser, bensinlukt eller bensindunk att släpa på.

+ Jämn tyst, stabil gång.

+ Ergonomisk handtag (trevlig att borra med)

+ Pålitlig till 100% (motorn har aldrig strulat för mig)

+ Batterierna tål många laddningar och laddaren funkar klockrent.



- Borrskären svindyra (ca 800 kr) och dessutom av dålig kvalité. Flera har spruckit eller gått av.

- Borrskären blir lätt ovassa om det är sand eller andra småpartiklar i isen.

- Fiske i minusgrader gör att batteriet laddas ut betydligt snabbare.

- Skruven som håller fast spiralen från motorn gick av efter 5 år (rostade sönder).

Jag köpte mig ett extra batteri i fall det ena skulle ta slut. Jag har behövt byta batteri en gång under samma fisketur. Då var det vatten i isen samt att borrskären var lite slöa. Jag brukar fiska två pass med samma batteri innan jag laddar det igen. Det blir runt 20 borrade hål och då är isarna ofta 50 cm eller mera. Uppskattar att man i fina tjärnisar runt 50-60 cm kan borra minst 40 hål. Däremot om isen är tjock och vatten i isen upplever jag att borren får jobba rätt hårt och då tar den betydligt mer batteri. Är dessutom skären lite slöa så tömmer man ett batteri snabbt.

Nu fiskar jag sällan i minusgrader men gjorde ett medvetet test en morgon då det var -20 grader. Det tog inte lång tid innan batteriet tömdes. Kylan är definitivt en av de eldrivnas isborrarnas största fienden. Ett tips är att förvara batteriet varmt och sedan koppla på det just innan du borrar dina hål.

Sammantaget är jag jäkligt nöjd med denna borr. Den har varit pålitlig och aldrig strulat. Sedan är den riktigt skön att borra med. Då jag har problem med min rygg och nacke/ axlar så blev det en otrolig skillnad jämfört med att borra med handjagare eller bensindriven borr. Det som stört mig mest är skären. Dessa blir lätt blir ovassa och flera har även pajat. De är dessutom ruskigt dyra och svåra att få tag på. Visst jag har fiskat rätt många pass sedan jag köpte isborren men blev lite snopen när skruven gick av. Tur i oturen hade jag då spiralen föll av på isen och inte i hålet. Såg sedan att den helt enkelt hade rostat sönder. Man kan tycka att det borde suttit rostfria skruvar och gängor. Jag har nu fixat detta med en lösning som jag hoppas skall fungera.